- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
4

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 Hellquist: Nord. verb på k, -l, -r, -s, -t.

åsyfta icke minst att lemna läsaren uppgift om, hvar ytterligare
upplysningar om ordet i fråga stå att finna. För mera kända, i
synnerhet de flesta det nsv. riksspråket tillhörande ord samt i
säkra och otvetydiga fall har jag af samma anledning underlåtit
att öfversatta ordet.

Tecknet * framfor ett dialektord anger, att detta anförts i
den form, som direkt motsvarar eller mera närmar sig den det
skulle ega, om det tillhörde riksspråket. Då samma tecken
förekommer framför en helt och hållet uppkonstruerad form, framgår
detta, hoppas jag, af sammanhanget.

I de fall där omedelbart framför en form icke det
språkområde finnes angifvet, till hvilket det hör, åsyftas alltid det, som
närmast förut omnämnts.

Af stammen a/- (=ie. op- i lat. opus, sskr. apas ’arbete’) är
(?) på -Z afledt: isl. afla ’bringa till stånd, utföra,
förvärfva’, fsv., nsv. afla, da. avle (— fht. afalóri), se för öfrigt Tamm
Et. ordb. — Anm. Osäkert är, i hvilket förhållande isl. afl n.,
no. avi n., fsv. afl, avd m. (o. n.?), fsax. äöal står till verbet afla
ofvan. Möjligen är sbst. oft osv. att fatta som det primära, i
hvilket fall verbet naturligtvis ej faller inom området för denna
afhandling. — Jfr äfven denominativet isl. efla, sv. aflas.

Af ett verb, motsvarande fsax. o. fht. ahton, ags. eahtian
(= sv. lånordet akta, se för öfrigt Tamm Et. ordb.), jfr isl. géta
’taga vård om’ Noreen Ark. III. 16,

på -Z: isl. dtla (< urgerm. jfahtilón) ’mena, tänka, ämna,
beräkna’, fsv. o. fda. ætla ’räkna, beräkna’, sv. diall. ättla (ässla)
’ämna’ Rz s. 8502.

Af stammen al- (i isl. v. ala; jfr de hos Pr.2 anförda särskilda
förbindelserna)

på -k: no. dika ’retas7 Aa., jfr Ross; da. diall. alke ’ælte
med besvær i noget’ Feilberg; jfr samma betydelsedifferenser i
t-afledningen nedan. Möjligen är dock det da. ordet lånadt från Igt.
alken ’in unreinen und ekelhaften Sachen rühren’ Berghaus.

på -£(?): isl. elta (=got. *alatjaril) ’trycka, klämma; drifva,
jaga’, no. elta, sv. älta, da. ælte ’röra om (ler) (= isl.)’, ’knåda (deg)’;
no. äfven ’ägga, reta’ Ross, jfr alka ofvan. Är grundbetydelsen
alltså ’ifrigt eller värksamt syssla med’? — Nom. dev.: isl., no.
elta ’jagande, förföljelse’, sv. diall. älta ’sammansmältning,
hoprörande’ Rz; no. o. sv. äfven ’ältad massa’; sv. diall. dessutom
namn på ett slags barnfrossa, Rz.

Anm. 1. Ofvanstående hufvudsakligen på betydelsen stödda
förslag till etymologisk tydning af isl. elta osv. är dock osäkert.
Äfven andra möjligheter äro tänkbara. Så har kanske t. ex. dess
t tillhört den ursprungliga stammen (jfr? gr. åÅdaivco ’lasse
wachsen, stärken’, áÁðojuat ’bringe hervor’ o. a.). För öfrigt kan ju
äfven släktskap ega rum med gr. éÅaco ’drifver’, se Jessen Et.
Ordb. under æltc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free