Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb på -k, -/, -r, -s, -t. 5
Anm. 2. Till åla i bet. afla hör väl sv. diall. ältas ’vara
brunstig (om bockar o. gumsar/ Bz; jfr alt f. ’brunst’, som möjligen
är grundord for verbet.
Af no. ärna ’gnida; besvära; drifva, anstränga (m. m.)’ Aa.
(=isl. ärna ’plåga, besvära: sskr. ärnas ’Andrang, Betäubung’, gr.
bjuoiog ’plagend, schrecklich’, se Fick Vgl. Wbch4 I. 16, 369,
Prellwitz Et. Wbch s. 224, Persson Wurzelerw. s. 147)
på -Z: no. amla intr. ’idkeligen röra; arbeta, träla’ Aa.
på -r: no. amra intr. ’skynda 1. drifva på’ Ross.
på -5: no. amsa intr. ’ds. som amra? Aa.
Anm. Till ärna hör vbalsbst. no. amster m. ’pådrifvande’,
hvaraf v. amstra Aa., jfr förf. Ark. VII. 169. n.
Af isl. («no.) anna ’vara i stånd att tåla 1. göra (ngt)’; jfr
annast ’ägna sin uppmärksamhet 1. omsorg åt’ (: pnri),
på -s: isl. enza (<urg. *a#nisori), sv. diall. ansa Bz, da.
ændse ’bry sig om’, sv. diall. äfven ’blifva varse, märka’. — Med
oomljudd vokal: isl. anza% ansa, no. o. sv. diall. ansa, da. diall. andse ’bry
sig om’, no. äfven ’arbeta, sträfva’, sv. ansa ’sköta om’. — Formerna
med a äro antingen nybildningar, se Tamm Et. ordb. s. 11, eller hafva
de i suffixet haft annan vokal än *", se Noreen Ark. VII. 359 följ.
— Nom. dev.: no. ans n. o. m. Boss, sv. diall. ans f. Rz.
på -t: isl. enta ’bry sig om’, no. ’iakttaga’ Ross. —
Nybildning: no. anta ’hasta’ Ross, hvaraf möjligen r-utbildningen
antra, om hvars betydelse se Ross.
Anm. Till anna hör sannolikt vbalsbst. anél n. (m.),
hvaraf v. anslå, se Ross.
Af isl. adj. aumr ’olycklig, eländig’, sv. Öm osv.
på -k: isl. aumJca ’beklaga’, sv. ömka, ynkat da. ynke. —
Nom. dev.: sv. diall. ynk n., önk f. abstr.
Anm. Jfr sv. diall. ömta : öm i en yngre betydelse; se
under Öm.
Af en onomatopoetisk (eg. reduplikativ) stam bctrb(a) (jfr nisl.
babba), ursprungligen tillhörande barnspråket,
på l: sv. babbla (osv. se Tamm Et. ordb.); se Murray
Engl. diet. under babble; jfr å andra sidan Noreen Urg. Lautl. s.
227. — Nom. dev.: babbel n. abstr., sv. diall. babbla nom. ag.
Af da. bade ’bada’ — på -Z(?): da. diall. badle ’plaska’ Feilberg.*
Af hyisl. bagga ’to hinder’ Vgf., no. bagga ’plåga, besvära,
trycka’ Aa.
på -i: no. hagla ’släpa, träla; fuska; gå 1. falla sig motigt’
Aa., Ross. — Nom. dev.: no. bagla nom. ag. ’fuskare’, bagl n.
abstr. {loss.
Af sv. adv. bak — på -5: sv. diall. baksa ’drifva baklänges;
taga sina ord tillbaka’ Rz s. 19, möjligen dock: (till)baks, jfr
Tamm Et. ordb. under baxna.
Af no. bala ’arbeta med möda’
på -k: balka ds. Aa. — Nom. dev.: balk n. ’möda’ Aa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
