- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
9

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Nord. verb på -k, -7, -r, -s, 4. 9

(Rz.), afledt på -r (möjligen dock — *blixra med i-inskott: Mixa1)).
Ordet blixtra uppträder under senare hälften af 1600-talet ocn
första hälften af 1700-talet mer sporadiskt, tidigast, så vidt jag
vet, i Enchiridion (1652). Först under senare hälften af 1700-talet
vinner det egentlig spridning (Sahlstedt 1773). Härtill har
tilläfventyrs bidragit inverkan från former af blixt, hvars neutrala
pluraländelse -er tycks hafva uppfattats såsom tillhörande stammen
att döma af best. formen blixtren och pl. mask. blixtrar 2), hvilka
former möjligen hafva gjutit nytt lif i de tynande r-formerna.
Andra möjligbeter äro äfven tänkbara.

Af no., sv. blinka

på -r: fsv. blinkra ds. Sdw.

på -s: no. blinksa ’skela o. d.’ Aa., Ross. — Nom. dev.:
no. blinks{a) nom. ag. Ross, Aa.

(?) Af ett *blisa, rotvariant till isl. blåsa, sv. blåsa, jfr Persson
Wurzelerw. ss. 200, 173,

på -k: sv. diall. bliska ’fläkta’, se VII PPm.
Anm. Af blisha är på -r afledt: no. bliskra ds. Ross.
på -r: isl. (fsv., sv. diall.) blistra3) Tivissla; hväsa’;
sannolikt <£*blisra med ljudlagsenligt f-inskott, jfr blixtra. — Nom. dev.:
1) isl. blistra f. ’the mouthpiece of bellows’ Vgf., sv. diall.
’blåspipa, flöjt’ Rz., VII PPm. 2) no. fjellblistra ’pipare (charadrius)’
Aa. Säkert med orätt antar Fick Et. Wbch4 I. 497 (dock med
tvekan) ordet genom dissimilation vara uppkommet ur *blistla =
lat. fistula (för *flisttdä). Med ofvannämda bildningar
sammanhänger nog på ett eller annat sätt sv. diall. blister f. ’bladen af
Arundo Phragmites; Salix Pentandra’ Rz.4). Dock synes det mig
sannolikast, att i så fall endast stammen blis- är gemensam, och
att suffixet är af samma art som i sv. Jölster, isl. jplstr (som
äfvenledes är ett namn på ’Salix Pentandra’), glimster o. a., hvarom
förf. Ark. VII. 170, till hvilken framställning således detta ord
bör läggas 5).

Af nord. blunda

på -r: fsv., no. blundra ds. Sdw., Aa., jfr meng, blundren
’handla blindvis7 Tamm Et. ordb. — Nom. dev.: no. blunder m.
’blund’6).

Af stammen bog-, jfr isl. buga, — på -r: isl. bogra ’smyga’
Fr.3; jfr med afseende på betydelsen det besläktade lat. fugio.

Af no. braga ’flamma, glimta’ ~ brega ds.7) — på -i: bragla
ds. Aa. ~ bregla ds. Ross.

*) Jfr förf. Ark. VII. 170. a) Kanske själfva äfven påverkade af det
dock faktiskt befintliga blixtra. 8) Af Prellwitz Et. Wbch sammanställdt
med gr. fapAoiöfióg (tíeqí örófia) ’eigl. wohl Zischen’.

*) Formen pligter (Fries Växtnamn s. 95) kommer väl från
sammansättningar såsom hvitplister. *) Jfr äfven nht. Heister m. bok.

6) Sv. blunder är väl lånord från eng. blunder, se Tamm anf. st.

7) Isl., no., sv. diall. braga : isl. brå (<r *brahan) : no. bragda Aa. ■=
no. brega, sv. diall. braga : mht. brehen, isl. brjd : isl. bregcta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free