- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
15

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Nord. verb på -k> -Z, -r, -s, 4. ] 5

p& -$: no., sv. dunsa ’gifva ett doft genljud/ sv. diall.
drösa ’ds. som dunka (se anm. 1)’ Ez s. 104. — Nom. dev.: no..
sv. duns m. Munk’ Ross, Rz, no. dunsa f. bl. a. ’som går tungt
Ross; sv. diall. döns m. ’ds. som duns/

Anm. 1. No., sv. dunka ’gifva ett doft genljud;
frambringa ett doft ljud’ (hvarur betydelsen ’slå 1. stöta’ utvecklats)
Aa., Rz, da. dunke (— meng, dunchen) kan möjligen vara bildadt
med A-suffix (jfr Tamm Et. ordb.), men sannolikt foreligger här
ett s. k. rotdeterminativ; jfr meng, dumpen ’slå’ (Zupitza Die germ.
gutturale s. 38). — Nom. dev.: no., sv. (diall.) dunk m. ’doft ljud’
Rz, sv. riksspr. och da. äfven ’(ljudligt) slag 1. stöt.’ Jfr äfven
isl. dynkr m. ’Støi, Larm, Dunk’ Fr.2, hvilket väl får betraktas
som en i anslutning till dyrtja försiggången ombildning af djjkr
(dykr?)> om hvilket se å ena sidan Noreen Altisl. gramm. § 239,
1 och å den andra Persson Wurzelerw. ss. 71, 286.

Anm. 2. Nord. dundra är afledt af sbst. dunder, jfr Tamm
Et. ordb., och hör sålunda ej till det slags verb på -r, som vi här
afhandla.

Anm. 3. Svårigheter beträffande härledningen vålla isl.
dynta (jfr Rz s. 105, Ross s. 124), no. dynta bl. a. ’göra
upprepade små stötar uppåt 1. åt sidan’ Ross. — Då isl. dyntr, fsv.
dyn-ter ’dån; stöt’ — trots frånvaron af assimilation i det isl. ordet —
icke gerna kan skiljas från ags. dynt m. ’Schlag, Verwundung*
(— eng. dint och dent), bör väl det nämnda verbet helst förklaras
såsom afledt af detta sbst. och är sålunda ej uppkommet på samma
sätt som eller i analogi med verben på -atjan. På samma sätt är
väl då sv. diall. dunta ’slå till’ (Rz) bilaadt af sv. diall. dunt m. ’slag,
stöt med doft ljud* (äfven ’träck’; jfr parallellism en med drunt och
drunta *)) a). — För detta antagande talar vidare, att det
besläktade no., sv. diall. danta ’slå till’ nog bör sammanhållas med isl.
datta; se Bugge hos Noreen Ordl. öfver dalm. s. 231.

Af sv. dunka (se ofvan) — på -s: sv. diall. *dunksa ds. Frthl
o. VII Ordb. öfv. de est.-sv. diall. s. 42.

Af isl. dúsa ’hålla sig lugn’ Pr.2, no., sv. diall. dusa ds.

på -k: sv. diall. dus ka ’göra litet 1. intet; vara
senfärdig; springa sakta o. jämt’ Rz. — Nom. dev.: dusker m., duska f.,
nom. ag. Rz.

Anm. Ett annat verb är möjligen no. dusa ’störta, falla
plötsligt’ (: ie. y dims i lat. furere o. a.?) hvaraf duska i ungefår
samma bet. {nom. dev.: dusk m. ’duns’ Ross); jfr dock å andra
sidan liknande betydelseöfvergångar bland orden af stammen drun-.
— Om duska ’småregna’ se Persson Wurzelerw. s. 81 följ. 8).

’) Grundbetydelsen i dessa ordstammar synes vara ’gifva ett doft eller
entonigt ljud (ifrån sig)’, hvarur de öfriga betydelserna lätteligen förklaras.

2) Deverbativer äro deremot no. dynt m., dynta f. ’själfgod person’
(: v. dynta 3) hos Boss.

3) Till de där anförda ex. må läggas no. dusma ’varm disighet1 Boss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free