- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
17

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Nord. verb på -jfc, 4, -r, -«, 4. 17

på -k: isl. fétka, fékka ’göra fåtaligare’ Fr.3. M fatt är
äfven det med fdtka likbetydande fætta afledt (jfr Tamm Et. ordb.
under fattas); detta är salunda icke att fora till verben på -atjan.
— Från ordbildningslärans synpunkt är det rimligare att antaga
fætka uppkommet af fått än af fetta. Dess omljudsvokal beror
dock på anslutning till detta sistnämnda verb. Fdíta: *fátka
(ana-logiskt fétka): fatt = smætta : smátka : smått; se nedan.
Af no. f{j)ata bl. a. ’fuska’

på 4: f(j)atla ds.

på -r: f(i)atra ds.; se för öfrigt Boss.
Af no. fika ’göra rörelser fram o. tillbaka’

på 4: fikla ds.

på 4: fikta ds.; se för öfrigt Ross.
Af stammen fim- i no. fima ’skynda sig’ ^ m&l.fuma ’to hurry
confusedly’

på 4.: no. fimla ’famla, fumla’, jfr höll. fimmelen ~no., sv.
fumla, jfr höll. fummelen, eng. fumble.

på -r: no. fimra, Aa. fimre ’ds. som finita’

Anm. En tredje afljudsform är nsv. famla, jfr höll.
/aw-melen. — Om samtliga dessa ord och derpås släktingar se Lidén
Språkv, sällsk. förh. 1891-94 s. 63; jfr Diefenbach Vergl. Wbch
I. 374 och Tamm Et. ordb. under famla.

Af no. fjak(k)a ’arbeta utan plan o. resultat’

på 4: fjakla ’ds. som fjakka\ — Nom. dev.ifjakl n. abstr.;
fjakl m. o. n., -c m., -a f., nom. ag.

på -s: fjaksa ’ds. som Jjakla\ — Nom. dev.: fJaks n. abstr.;
fjaks n., -e m., nom. ag. Se för öfrigt Ross.
Af no. fjasa, se Ross, sv. fjä§a

på -k: no. fjäska, se Ross, sv. fjäska. — Nom. dev.: no.
/)’asÄ n. abstr., m. o. n. nom. ag., sv. fjäsk n. abstr.; fjäsk(er) m.
nom. ag. Se for öfrigt äfven Tamm Et. ordb. under fjäsa, fjäska.
Af no.., sv. diall. fjuka ’flyga omkring som dun’

på -r: no. fjukra ds. Aa. — Nom. dev.: fjukr n. nom. ag.
(: fjukra — fjuk n.: fjuka. En gammal "primär" bildning är
däremot sv. diall. fauk m. ’rök’ Rz).

Anm. Med afseende på sv. diall. fjuxa ’susa, hvina’ jfr
VII ÖM s. 30.

[Om sv. diall. fjälsa ’gå raskt’ se fjäta]
Af fsv. adv. fiær ’fjärran’, jfr komp. fiærre, — på 4c: fiærka
sik, fiærkas ’aflägsna sig’, sv. diall. fjärka, -s ’afhålla sig, sky, frukta,
tveka’ Rydqvist Sv. spr. 1. III. 49; jfr Rz s. 128 (som med orätt
ställer nämnda dialektord direkt till v. fara, farka ’frukta’, med
hvilket det dock sannolikt är rotbesläktadt), VII PPm. jfr fjärma-,
fjärmare.

Af sv. diall. fjäta ’traska’ Rz, VU ÖM s. 9

på -i(?): fjacka (< *fjätka) ’trippa’ VII ÖM s. 9.

ARKIV »ÖK MORDISK FILOLOGI XIV, UT FÖLJD X.

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free