Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Hellquist: Nord. verb på -&, 4, -r, -s, -t.
motsvarande sv. diall. glens n. ’skämt, skratt o. d.’ Rz s. 198. Att
den senare bet. är sekundär, är sannolikt, jfr anm. 2. Troligt är
väl ock, att isl. glens n. är en nybildning af verbet. Dettas
grundform är emellertid obekant, och jag har svårt att gifva företrädet
at någon af de många möjligheter, som erbjuda sig M. — Jfr för
öfrigt de besläktade no. gleina ’glida åt sidan’, glenna ds., sv. diall.
glena, glina ’skratta (oanständigt)’.
Anm. 2. Med ofvanstående verb no. glenta (<: *glanatjan?;
i alla händelser väl af en grundform med vokal mellan n och £,
resp. analogiskt uppkommet efter dylika bildningar) för ej
förväxlas sv. diall. glinta, no. gletta st. v. ’glida’, äfven ’glimta’ (hvaraf
da. diall. glinte ’lättfärdig kvinna’, se förf. Btym. Bern. IV): germ.
stammen glint- (i mht. glinzen ’glänsa’); assimilationen i det no.
ordet visar, att intet tf-verb i detta fall är förhanden. Af samma
anledning hör naturligtvis ej heller till tf-verben no. gletta III.
’titta; glunka m. m.’, se Aa., Boss. Hvad sv. glänta III. ’lysa,
framskymta; ljusna; halföppna m. m.’ (se Rz s. 203) vidkommer,
är det på grund af den i vissa dialekter förekommande formen
glätta tydligt, att en germ. stam *glant- åtminstone i vissa
betydelser måste ansättas (’.’ = no. gletta). I andra fall kan ett
itera-tivum på -ta föreligga (: sv. diall. gl ana ’skina svagt; gå ned, om
solen; stirra tanklöst; glutta’, jfr. Rz s. 197). Om glänta ’glada’
se förf. Etym. Bern. s. III.
Af sv. diall. glapa ’skräfla’ — på -r: glap(p)ra ds. VII ÖM
s. 38.
Af no. glata ’förlora, förspilla’ — på -r: glatta ’afhända sig,
byta bort, förslösa’ Aa. Med afseende på härledningen jfr för öfrigt
Wadstein Indog. Forsch. V. 23.
Af no. glida
på -t: glidka, glikka ’halka 1. slinta litet; slå fel’ Ross s.
249, se äfven Ross s. 250 under glikka. — Nom. dev.: glikk m.
abstr.; glikka ’skåra i fjället, ungefär så stor, att den knappt
lemnar fotläste’ Ross.
Af sv. glimma, da. glimme (= ty. glimmen)
på -r: sv. (diall.) glimra bl. a. i Vesterb. enl. Rz ’ds. som
glimma1 = mht., nht. glimmern, eng. glimmer (ags. *glimorian) —
Nom. dev.: sv. diall. glimmer n. ’glans, skimmer’ Vesterb. enl. Rz.
Mineralnamnet glimmer m. är lånadt från ty. glimmer m.
*) De rimligaste möjligheterna torde vara, att v. glensa antingen är
en afledning på -s af stammen gleit, glin (•: *glenasóri), i hvilket fall det hör
till de i denna’afhandling behandlade «-verben, eller en denominativbildning
af glens (<:*glinas, *glenas?). Ordet kan icke utgå från en germ. stam
glans- (> isl. *glás), ej heller gärna, då det böjes efter I konj., vara en
./-afledning af en s-stam *glanis, isl. *glans. — Slutligen kan man ju tänka sig
möjligheten af en yngre nybildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
