Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb på, -k, -l, -r, -s, -t. 27
Af sv. diall. * g nobbas ’gnabbas’ — pa 4: *gnäbbla$ ds. VII
ÖM s. 47. Jfr Wadstein Indog. Forsch. V. 23.
Af sv. grabba ’gripa groft o. häftigt’ — på -Z: sv. diall. grabbla
’ej med säkerhet kunna taga i ngt; ovarsamt handtera’ Rz;
möjligen — Igt. grabbeln ’gripa’.
Af no., sv. diall. grava ~ sv. gräfva
p& -l: no. gravla ’gräfva smått o. osäkert 1. svagt; arbeta
ihållande, men långsamt’ ~ sv. diall. *grävla ’gräfva, söka’ Rz. —
Nom. dev.: no. adj. gravlen.
på -s: no. graf sa ’skrapa tillsammans’ (: grava 5) hos Aa);
’med nöd hålla sig uppe’ (: grava 7) hos Aa).
på -£: sv. diall. graf ta ’gräfva med hacka’ Rz. — Nom.
dev.: nordsv. o. finl. diall. gräfta ’jordhacka’ Frthl Vö., VU PPm.
(: v. gräfta — sv. hacka : v. hacka — nht. hacke : v. hacken — fht.
houwa ds. : v. houtoan).
Anm. V. gräfta är nog ej identiskt med isl. grepta
’begrafva’ (: gref t f. « greptra ds. : grgptr, gen. graptrar). — Såsom
en möjlighet vill jag påpeka, att isl. gref n., no. græv n., sv. diall.
gräv n., da. gr ev ’jordnacka’ och sv. diall. gräfta ds. utgå från
samma konsonantstam *grat>it-, hvarvid gref n. förhåller sig till
det till n-stam utvidgade gräfta — t. ex. isl. hem n. :
,/a-utvidg-ningén fht. h§midi. — En annan möjlighet är, att sbst. gräfta
är en tf-afledning af sbst. gräv. Dylika nordiska bildningar föreligga
i: sv. diall. grannta f. ’grannlåt, leksak’ VII PPm., (?) hylta f. ’liten
lykta’ se Rz s. 275, no. knolte m. ’bergknalle’: knott ds. Aa., kolta
f. ’get utan horn’ : kolla se Aa., rante m. ’bergknalle’: rane Aa.
samt i de af förf. Etym. Bern. s. XIII not. 1 meddelade analoga
bildningarna. Gräfta f. vore i så fall denominativt såsom det
likbe-tydande isl. grefse m.l).
Af sv. diall. gramma ’gripa i; taga mycket o. oibrskämdt’
på -£: sv. diall. gramsa ’taga med fulla handen’ Rz, da.
gramse ’gripa tag i’, no. gramsa ’röra sig raskt o. kraftigt, hastigt
göra ifrån sig sitt arbete’ Ross2); jfr græmsa. •— Nom. dev.: sv.
diall. grams m. ’en hand full’ Rz.
Af isl. gr dpa ’rifva till sig’
på -5: no. grapsa ds. (: grdpa — de iikbetydande isl. rif sa :
rifa). Analog bildning är ty. grapsen; jfr eng. to grasp. — Nom.
äev.: no. graps n. abstr., m. nom. ag., adj. grapsen Ross.
*) Se förf. Ark. VII. 156. Till de där uppräknade sakliga konkreta
på suffixalt -se, -sa. oftast med diminutiv karaktär, må följande läggas: no.
glufsa ’tr&ng bergklyfta’: glova, gluva ds. Boss, gropsa : gröpa, grop
’naturlig ränna 1. fara’ Boss, kreksa ’krokig gren m. m.’, jfr krekla, krake m.
Aa., krumsa ’hand med böjda fingrar’ : krumma ds. Aa., sv. diall. stöttsa :
stötta f. Rz, sv. han(d)sa ’liten hand* (jfr hanka ds. Bz), tan(d)sa ’liten
tand’ (båda i barnspr.). Ändelsen -sa (se) är i sv. o. no. diall. ett lefvande
diminutivsuffix.
s) Med afseende på det no. ordet jfr dock Wadstein Indog. Forsch.
V. 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
