Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb pa k-, 4, -r, -s, t. 81
sen; ohöfviskt rasa (med en flicka); draga ut på tiden m. m.’ se
Bz, no. hengla, sv. diall. hängja ’vara hängsjuk’; no. hengla äfven
tr.: ’& ngt att hänga’. — Nam. dev.: no. hangl, sv. hångel n. abstr.,
sv. diall. hängd m. nom. ag. Bz s. 2823.
på -s: isl. hangsa ’dröja, vara långsam’.
Anm. Möjligen hör hit på -k: sv. (diall.) hanka
(<z*hang-ka) ’hjälpa sig fram; vara sjuklig; färdas, flacka’, hvaraf
nom. ag. hanker m.
Af isl. harka väl eg. ’åstadkomma ett hårdt o. skrapande
ljud’, se for öfrigt Fr.2, no. ’skrapa; gå besvärligt, i sht med ett
skrapande 1. knastrande ljud; med möda släpa sig fram; gifva ett
rosslande ljud m. m.’ se Aa., Boss, sv. diall. ’vara krasslig; härska,
småhosta’ Bz, da. harke ’harkla, härska’ — på -?: isl. hprkla ’släpa
sig fram’, no. harkla ’ung. ds. som no. harka1 Boss, sv. diall.
harkla ’vara krasslig’ Bz., fsv. (Sdw.) o. nsv. harkla, da. harkle
’småhosta, härska’. Jfr anm. under kråkaz.
Af no. harva ’tumla fram’ — på -Z: harvla ds. Boss.
Af stammen hat- (jfr lit. kándu ’biter’ osv., se Bugge Bezz.
Beitr. III. 102 följ.)
på -r: no. hatra intr. ’klia’. — Nam. dev.: hater n. abstr.,
äfv. koll.: ’stickande insekter’ Aa.
Af isl. adj. heill ’hel, oskadd, lycklig’, fsv. hel
på -£: isl. heilsa, no. helsa, fsv. hæl sa, da. hilse ’tillönska
lycka; hälsa*.
Anm. Man ville gärna bringa -s- i v. Tieilsa etc. i
etymologiskt samband med s-stammen heill1), fsv. hel f. o. n.
’günstige Vorbedeutung, (< *hceün < *hailiz), jfr ags. hél o. hålor ’heil’
Sievers Ags. Gramm.2 § 267 anm. 1; jfr äfven det med heilsa väl
etymologiskt identiska fht. heilism, ags. hélsian ’augurari’ (mht.
heilsen ’gratulieren’). Samma s-stam kunde möjligen föreligga
utvidgad i sbst. heilsa, hvilket till betydelsen ei ansluter sig till
öfriga deverbativer, då det ju skulle betyda ’hälsning’, ifr isl. heüsan
(förf. Ark. VII. 157; se dock nedan). — Emellertid talar betydelsen
af v. och sbst. heilsa snarast för, att orden äro afledda af adj. heill
(stam *hail-a-), jfr hälsningsformerna got. hails, ags. wes hål, isl.
heill ak séll, sv. häll! ^ouQ€.f\ Om också v. och sbst. heilsa äfven
med afseende på suffixet etymologiskt sammanhänga med fht.
heili-san, isl. heill f. o. n., ags. halar osv., så måste man väl i alla
händelser antaga., att på nordiskt område anslutning egt rum till adj.
heill. Hvad nu särskildt sbst. heilsa, hälsa vidkommer, är det
kanske — trots sin betydelse af adjektiv-abstraktum — ett
dever-bativum. Jag framställer denna möjlighet, emedan vi i isl. hreinsa
’renhet’ hafva en analog bildning, hvars -s- väl bör anses bero på
inverkan från v. hreinsa (se d. o.), och för öfrigt kan man
sammanhålla denna bildning med de i § 4 1) a) ß) anm. behandlade på -ke)
») Häraf isl. heilla ’förtrolla, förhäxa1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
