- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
33

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Nord. verb pa -k, 4, -r, -s, 4. S3

sannolikare — till (det dock osäkra) isl. hoJca ’krypa’ enl. Fr.a, ’to
waver’ enl. Vgf., hvilken sistnämnda betydelse styrkes af sv. diall.
hpka ’famla, vara obeslutsam, tvifla’ Kz. I detta fall förhåller sig
hokra (jfr part. hokenn): sv. hüka, mht. hüchen — högra : buga.
Af no. honka ’halta o. d.’ (i afljudsförhållande till föreg.)

på 4: honkla ds. — Nom. dev.: honkl m. nom. ag. Ross.
Af isl. hlifia ’vika, draga sig tillbaka’ — på -r: hliära t. ex.
hl. sér hjá einu ’slingra sig från ngt’. No. lidra torde i de allra
flesta fall vara ett annat verb (: no. lida — isl. USa ’böja’, se d. o.).
Af stammen hlum- i isl. hJymja ’klinga, braka, larma’ (hvaraf
hlymr m.)> ä. nsv. lomma, sv. diall. lumma ’genljuda, klinga, dåna’
se Rz s. 410 (^ isl. hJjómr m. ’klang’, hljóman f. as. eller möjligen /%,
aga. hlimman st. v. ’klingen, ertönen, brüllen’, jfr fht. hlamön
’rauschen, tosen’)

på 4c: isl. hlunka ’gifva ifrån sig ett doft ljud’ Fr.2 (<
*Mumka, se glunka).

på -r: sv. diall. lumra, lomra ’doft genljuda’ Rz, VII ÖM
s. 31 (= det från nord. språk sannolikt lånade eng. lumbre ’to
rumble’, jfr Skeat Princ. I. 469, 474).

på 4: isl. *hlymta, hvilket förutsättes för det väl
dever-bativa sv. diall. Vómt m. ’svagt ljud, hum, rykte’ («isl. *JWymtr, se
Lindgren Burtr. s. 164), jfr dyntr ofvan, ymtr nedan.

Af stammen hock- —på -r: sv. diall. hockra ’gnägga, flina’;
jfr hickra, se under hikja, V11 PPm.

Af sv. interj. hoj, jfr sv. diall. höja och da. httje,

på 4: sv. diall. hojla ’skrika, ropa’ VU ÖM s. 28, VII PPm.
på 4: sv. hojta; jfr med afseende på bildningen mht.
ächzen (jämte achen) : ach, juch(é)zen, nht. jauchzen : jüch osv. —
Nom. dev.: sv. höjt n. abstr.

[Om isl. hoka se anm. under hinka]
[Om no. honida se ofvan]

Af stammen hraf- «* ie. krap- 1. krop- i lit. krapszlau
’scharren’ — på 4: nisi, hrafla ’rafsa ihop’ Vgf.~hrófla ds. Vgf. Jfr
Zupitza Die germ. gutturale s. 122.

[Om afledningar af ord, som motsvara isl. hráke, hrcékja, se
under rake, rækja]

Af isl. adj. hreinn, fsv. ren osv.

på -fi: isl. hreinsa, fsv. rænsa, ä. da. reense, da. rense
(hvaraf eng. rinse) ’göra ren’= fht. (h)reinison ’piare’ (som dock
äfven kan tänkas bildadt af v. reinen, reinon Wilmanns D. Gramm.
II. § 81 b). Med afseende på suffixet jfr äfven det likbetydande ags.
cldnsian (north, clénsia; jämte clésnian), motsv. eng. cleanse:
ags. clcéne ’ren’. — Nom. dev.: se anm.

Anm. Hvad isl. sbst. hreinsa f. ’renhet’ (jfr äfven uhreinsa
’orenhet’ : uhreinsa ’orena’) beträffar, ansåg jag i Ark. VII. 157 det
sannolikast — dels på grund af betydelsen, dels också med
anledning af formen úhreinse — att ordet var en af verbet oberoende

ARKIV rÖB KOBDISK VILOLOGI XIV, KT FÜLJD X.

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free