- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
36

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

Hellquist: Nord. verb på -&, 4, -r, -$, 4.

Anm. Möjligen beror dock Z-et i v. hvirfla, åtminstone i vissa
fall, på sbst. isl. hvirféll osv.l). — No. Jcvirvla (kvirla, Teve-) ’hö,
utbredt till torkning’ väl närmast: hvirvel ds., jfr äfven hvarv n. ds.
— Däremot är säkert sv. diall. *hvirla (hverla) ’virrig person; våp’
att anse som ett deverbativum.

Af da. diall. hveppe ’skälla som en hvalp’ — på -s: no. kvepsa
(<:hv~) ’skälla smått’ Boss.

Af isl. hvitna ’dröja’, no. hvitna ’springa fram o. tillbaka’

på >$: no. kvimsa ’springa fram o. tillbaka’ Aa., sv. diall.
Jwimsa ’bära sig oredigt åt, vara yr’ Ez, da. vimse ’springa fram
o. tillbaka’. — Nom. dev.: no. hvims m. abstr. o. nom. ag.

Anm. 1. Möjligt är, att s i kvimsa osv. beror på inverkan
från det på -s- bildade adj. isl. hvimse ’slö, försumlig, vårdslös’,
no. hvimsen ’orolig, ostadig’, sv. diall. hvimsen ’yr i hufvudet’, da.
vims ’flink, kvick’ (det senare dock möjligen deverbativt?).

Ajim. 2. I vissa betydelser äro möjligen de under vima
anförda vimla o. vimra att föra hit.

Af stammen hvis- i no. kvisa, sv. diall. hvisa ’hviska’ (~isl.
hvésa Persson Wurzelerw. s. 200)

på 4: isl. hvisla ’hviska’; no. kvisla ’sorla 1. porla starkt’,
"risle" Eoss; sv. hvissla ’pfeifen’, da. hvisle «- ags. hwistlian
’pfeifen’. — Nom. dev.: isl. hvisl n., -a f., -an f. abstr.

Anm. Slutkonsonanten i fsv., nsv. hviska ’flüstern’, hvarat
fsv. hvisk n. abstr., är ett s. k. rotdeterminativ, växlande med p i
fht. hwispalón, ags. hwisprian, jfr Noreen Urg. Lautl. s. 151.
Ordet faller sålunda icke inom omfanget för denna afhandling.
Af stammen hvisk- i fsv., nsv. hviska, se ofvan,

på 4: sv. diall. hviskla ’hviska’ Ez, Nn Dalm. ,

på -r: isl. hviskra ds. — ags. hwiscrian ds. — Nom. dev.:
isl. hviskr n. abstr.

Anm. Hviskla : hviskra — fht. hwispalón : ags. hwisprian
(eng. whisper).

Af sv. diall. hym{m)a ’dölja; nemligen förehafva’

på 4: hymla tr. o. intr. ’dölja, undangömma; handla
hemligt’ Ez. — Nom. dev.: hymmél n. abstr.
Af sv. diall. hyssa ’kasta med lätthet’

på 4: hysta ’kasta upp i vädret; gunga’. — Nom. div.:
hysta f. ’gunga’ Ez.

[Sv. halka är lånadt från mlgt. holken med samma betydelse;
alltså icke afledt medelst k af ett adj., motsvarande sv. diall. hål,
isl. holr ’ihålig’]

Af stammen ict- i isl. iäja ’förrätta, uträtta’

på -k: isl. iäka ds., no. idka, ikka ’arbeta, vara flitig’ Aa.,
’vänta med oro’ Eoss, fsv. idhka (jämte idhkia, Tamm Et. ordb.

’) Detta ord är själft en regelbunden agentisk bildning af verbalroten
hwerl).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free