Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb på -/*, -I, -r, -s, 4. 39
på -Z: no. kavla ’ds. som kava1 Ross.
på -$: no. kavsa ’ds. som kava’ Aa.
på -£(?): sv. diall. käfta ’befria linet från skafvor’ (: kafva
*=? skaf ta : skafva *=* skäkta : skaka osv.). — Nom. dev.: sv. diall.
käfta ’Hnbråka’; jfr de likbetydande deverbativa bråka, häkla,
skäkta.
Af no. kika ’gnida o. d.’, se Eoss, — på -s: kiksa ds.
Af no. kikka — på -Z: kikla, hvaraf adj. kiklen; se för öfrigt
Ross; jfr äfven VII ÖM s. 14.
Af da. kilde (<:*kitla) ’kittla’ — på -r: kildre ds.
Af no. kima ’vrida, vagga sig’
på -$: kimsa ’slänga med hufvudet’ Aa., da. kimse ds. —
Nom. dev.: no. kims m., -a f. nom. ag., adj. kimsen Ross.
Af no. kinka ’vrida (sig åt sidan)’ (<: *kimka?), sv. diall. ’hänga
o. slänga’ Rz
på -s: no. kinksa ’slänga med hufvudet o. d.’ Aa., fsv.
Vrida, sträcka’ Sdw., sv. diall. ’hänga o. slänga’ Rz. — Nom. dev.:
no. kinks m. ’liten böjning på hufvudet’ Aa.
Af sv. diall. kippa ’hastigt draga, rycka (= isl., fsv.); äfven
binda’ ~ *ktpa ’flämta’ Nn Dalm., Rz under kaipa
på -Z: kipla ’inveckla, insnärja’ Rz.
på -t: sv. kif ta ’flämta, flåsa’, jfr sv. (diall.) ’kippa efter
andan’, kanske närmare: dalm. *kipa ’flämta’.
Af no. kita, kjeta, sv. diall. kit(t)a, keta ’kittla’
på -Z: isl., no. kitla, fsv. kit(s)la, sy. kittla, sv. diall.
kissla, Wla, ä. da. kidle, da. kilde (hvaraf kildre) = Igt. kittelen,
fht. kizzilön, se för öfrigt Kluge Et. Wbch under kitzeln. — Nom.
dev.: no. kitt n. abstr.
Anm. Den nsv. formen af ordet har sannolikt påverkats
af Igt., såvida den ej är att helt och håltet betrakta som lånord;
jfr förhållandet mellan adj. kittlig och kitslig; se Kock Arkiv
VI. 46 och där citerad litteratur.
Af no. kjasta ’stöna, pusta, snyfta’ — på r: kjastra ’småskrika
(om barn)’ Aa.
(?) Af en stam kl ak––-på -t: isl. klekta ’beröra, spela ngn ett
spratt’ Fr.a
Af no. klarna ’slita o. släpa’, se Ross,
på -r: klamra ds. — Nom. dev.: klamr n. abstr., -cm.,
-a f. nom. ag., adj. klamren.
på -s: klamsa ds. Aa.
Af isl. Manda, se Fr.a,
på -r: isl., no., sv. klandra. — Nom. dev.: kland(e)r n. abstr.
Af no., sv. klappa
på -r: sv. Mappra, da. klapre, kanske dock <: ty. klappern.
på -5: no. klapsa ’slå upprepade ggr med en flat tingest,
klappa, smälla’ Ross, sv. diall. ’smälla’ Rz, se äfven VII PPm., da.
klapse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
