- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
44

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44 Hellquist: Nord. verb pa -k, -I, -r, -s, -if.

’arbeta långsamt o. vårdslöst’. Om härledningen se Wadstein
ZfdPh XXVIII. 527, — Nom. dev.: no. krakl n., adj. kraklen Ross.

Af sv. diall. kråka ’kraxa’ VU PPm.

på -s: sv. kraxa ds. j

Anm. Möjligt är dock att v. kraxa är afledt af germ.
stammen krag- i fht. kragil ’pratsam’, ty. diall. krage ’kråka’ (— ie.
y gr ak i lat. graculus ’kaja’ Persson Wurzelerw. ss. 13, 194,
hvartill vidare isl. kråka, sv. kråka, möjligen <: *grëkn Kauffmann PBB
XII. 523). — Sannolikare är emellertid, att ordet etymologiskt
sammanfaller med nedan nämnda v. kraxa. Sv. diall. kråka ’kraxa’
o. ’harkla’ är då identiskt med ty. krachen, hvaraf krächsen ’kraxa’,
o. ags. cracian, hvaraf craccttan ds.

Af no., sv. diall. kråka ’harkla’

på -l: sv. diall. kr äckla ’harkla’ VU PPm (där
härledningen icke riktigt angifvits).

på -$: no. kraksa ’hosta opp’ Ross, jfr äfven Rz s. 3491.
Anm. Det synes mig mycket sannolikt, att ofvan anförda
bildningar af stammarna kraf-, liksom de af stammen krak-,
sinsemellan äro rotbesläktade. Verben krafla o. kraJda ’krypa, släpa
sig fram’ förhålla sig nämligen till likaljudande verb med bet.
’harkla, hosta’ alldeles som isl. hprkla ’släpa sig fram’ till sv.
harkla, da. harkle. Grundbetydelsen har sannolikt i alla tre fallen
varit ’åstadkomma ett hårdt o. skrapande ljud’ (jfr särskildt no.
harka, isl. krafsa, höll. kraken bl. a. ’knistern’), dels genom
hark-ling, hostning o. d., dels medelst händer o. fötter, ur hvilken
sistnämnda nyans betydelsen ’krafla, släpa sig fram’ utgår.

Af no., sv. kram(m)a, jfr äfven no. kremja, kremma,

på 4: no., sv. diall. kr anda ’krama, klämma’ Aa., Rz. —
Nom. dev.i no. kraml f. nom. instr.; möjligen till krama; jfr sv.
krammél m. osv. Rz s. 353.

på -s: no. kramsa ’gripa, rifva (till sig); klamra’ Aa.,
Ross. — Nom. dev.: adj. kramsen Ross.

på -t: no., sv. diall. krämta ’krama o. d.’ Aa., Rz, Nn Dalm.
~ sv. diall. krimta ’trycka tillhopa, vrida’ (: mht. krimmen ’trycka,
krama’), se under krim-.

Af isl. kränga ’släpa sig fram(?)’ Fr.a — på -Z: no. krångla
’träta o. d.’, sv. krångla ’bråka o. d.’, sv. diall. ’krypa, med möda
komma fram’ Rz. Enligt Wadstein ZfDPh XXVIII. 517 eg.
’kröka sig’.

[Om no. krasla o. krafla se Ross. — Sv. kratsa, da. kradse
sannolikt lån från Igt. krausen eller ty. kratzen]

Af sv. diall. kräva ’jäsa’ — på 4: kravla ’sjuda, porla’ Rz.

Af no. kreka, sv. diall. kräka ’krypa, kräla’

på -i: no. krekla, sv. diall. kräkla ds. Ross, VU PPm. —
Nom. dev.: no. krckl n. abstr. Ross.

Af ä. nsv., sv. diall. kr eta ’käbbla, smågräla’ — på -?: sv.
diall. kretla ds. Rz.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1898/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free