- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
100

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan: Smålandslagens ljudlära (Axel Kock)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

100 Kock: Anmälan.

ligt, att man till lætta havt (bans-)læt "lättnad". Banslæt
"lättnad, avlyftande av bannlysning" är liktydigt med "absolution".

Skrivningarna banzslætenæ, banslætina visa, att ordet læt hade
eller kunde hava kort Mjud. Detta kan sammanställas därmed, att
man av verbet lætta även har formen læta, och att av adj. lætter
också former med kort t möta (læta, lætotn etc.; exempel i
Söderwalls ordbok). Växlingen av U och t kan förklaras enligt den av
Noreen Pauls Grundr. I, 487 § 167 framställda regeln. Men det,
såsom det vill synas, konstanta användandet av kort i-ljud i
bansleet kan, om juxtapositionen banslæt är gammal i språket, även
fattas i överensstämmelse med den av mig i Arkiv N. F. IX, 162 ff.
framställda regeln, d. v. s. att på samnordisk tid
semifortis-stavelsen -lëht blev -lët (ej -lett).

För den här givna förklaringen av banslæt talar även den i
hskr. B använda stavningen bansleet. I denna lilla urkund
motsvaras nämligen aldrig isl. «-ljud (hvilket ju det av Schlyter och
Björkman förutsatta ban-slæt skulle havt) av ee, utan blott av æ
(t. ex. sæte 71, 15) eller e (t. ex. venti 68, 13 framför två
konsonanter). Däremot motsvaras isl. ë-ljud, av ee ikke blott i bansleet
utan även i heer 67, 7; see dat. sg. "sig" 68, 13 (och i pres. konj.
seen 67, 3); det motsvaras före kort konsonant av e i kirkiu steto
72,2 (jmf. isl. stétt, nysv. stätta); dessutom av e framför tt i tu
rettinda 72, 27. Som bekant har isl. ë i den normala fsv. blivit
cë utom framför vokal (fsv. træ : treagarþer etc.). De anförda
bansleet, heer, see "sig", kirkiu steto torde visa, att isl. ë dialektiskt
kunde kvarstå såsom ë även framför konsonant (och i slutljud),
men då heer, see i satssammanhanget ofta sakna fortis, och då
senare kompositionsleden i bansleet, kirkiu steta hade semifortis, så
synes e-ljudet hava kvarstått blott i relativt oakcentuerad stavelse.
Jmf. beträffande bruket av e delvis Zetterberg: Bjärköarättens
ljud-och böjningslära § 2, a, 2. Ee i pres. konj. seen kan fattas såsom
ee i dat. see eller enligt min framställning i Arkiv N. F. II, 223.

Lund, 30 maj 1896.

Axel Kock.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free