- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
145

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Nord. verb på >k, 4, -r, -s, •/. 14B

Anm. 2. I bet. ’ramla’ är sv. diall. rackla möjligen
afledt af sv. diall. raka ds. VII ÖM s. 26. — I annat fall är
betydelseutvecklingen densamma som för sv. diall. stachln nedan.

Anm. 3. Se för öfrigt under rucka anm. 2.
Af sv. diall. ralla ’springa omkring; skvallra’

på -t: ralta ds. Rz, VII PPm. — Nom. dev.: rälta f. nom.
ag. Bz.

Anm. Betydelserna ’springa omkring’ och ’skvallra’
representera möjligen två etymologiskt skilda verb. I betydelsen
’skvallra’ sam manställes det med mit. rallen ’larma o. prata’ samt
med fsax. r$ctión, fht. radion ’reden’. Båda dessa härledningar läte
förena sig, om man ansatte ett urgerm. *radlón, som enligt den
af Sievers upptäckta och i Indog. Forsch. IV. 335 följ. framställda
ljudlagen redan urgerm. öfvergår till *r ollon. Ordet skulle sålunda
icke falla inom omfånget för denna afhandling. — Däremot möter
intet hinder att uppfatta sv. diall. ralla i betydelsen ’springa
omkring, i vissa dial, särsk. om hundar o. kattor i brunsttiden’ som
ett urgerm. *ractilon; jfr no. ræda ’löpa i brunst, para sig’ (<: */y7<T-).
I betraktande af den parallella betydelseutvecklingen af ranta (jfr
äfven ty. ranzen) är det väl sannolikast, att också ralla i
betydelsen ’skvallra’ är att identifiera med detta ord. — Om ralla se
Lindgren i Sv. landsm. XII. 1: 109; jfr äfven Vendell PPm. s.
295 not 1, Därs. s. 312 not 1 (och ÖM s. 13).

Af sv. diall. ralla ’trilla, rulla’ — på -r: da. diall. raldre ds.,
se Bz s. 523.

Af da. ralla ’rossla’ — på -k: sv. diall. ralka ’hosta, upp
slem’ Rz.

Af sv. diall. rama ’dåna, braka’ VII ÖM s. 32 (^
stammen rum-, se nedan)

på l: no. ramla ’skramla, skrala, sladdra’ Aa., fsv. rambla
’dåna, gifva doft 1. ihåligt ljud?’ Sdw., ä. nsv. ramla ’bullra,
dundra; slamra, sladdra; slå, så att larm 1. buller uppstår’, sv. diall.
bullra, dåna starkt’ Rz, VII ÖM ss. 29, 32, da. ramle ’bullra’.
-JVøfit. dcv.: no. rami m. och n., sv. rammel n. abstr.

Anm. 1. Ofvanstående verb torde få betraktas såsom
inhemskt nordiskt, ehuru möjligen ty. rammeln ’bråka, väsnas’ (jfr
äfven höll. rammelen ’bullra’) kunnat influera. — Osäkert är
däremot, huru det förhåller sig med no. o. sv. ramla ’falla med buller
1. brak’, i sv. i denna betydelse bekant först från förra hälften af
1700-talet. Ordet är möjligen afledt af sv. diall. ram(m)a i samma
betydelse (VII PPm., ÖM s. 26) och vore väl då ytterst
etymologiskt identiskt med nyssnämnda verb. Det kan dock åtminstone
vara påverkadt af ty. rammeln ’komma att falla’, hvilken trans,
betydelse äfven, ehuru sällan, uppträder i nsv. Den intr.
betydelsen i no. och sv. vore i så fall sekundär. — Sv. ramla, da.
ramle ’para sig (om djur)’ är i alla händelser lånadt från mlgt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free