- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
146

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146 Hellquist: Nord. verb på -Jfr, -l, -r, -$, -t.

eller ty. rammeln i samma betydelse; jfr Jessen Et. Ordb. s. 186.

— Sannolikt besläktade ord se rum-,

[Om no. ramsa ’rifva till sig’ se under hremma~\
Af en stam ran-, jfr ränna,

på -k: no. ranlca ’flacka, ströfva omkring’ Aa.

på -s: no. ran&a ds. Aa.

på -f: no., sv. (diall.) ranta ’ränna omkring o. d.; skvallra’
Ross, Rz; jfr ty. ranzen ’vända sig hit och dit’ o. d.; para sig, om
rofdjur, hundar’. Beträffande dessa trenne betydelsers förekomst i
samma eller närbesläktade ord är att jämföra under ralla (med
anm.). — Nom. dev.: sv. diall. ranta nom. ag., ’kvinna som sällan
stannar hemma, utan löper omkring i stugorna’, jfr ty. Banse
’liderlig kvinnsperson’.

Anm. Wadstein, från hvilken jämförelsen med ty. ranzen
(o. ranze) härrör (Sievers Beitr. XXII. 253) och som äfven fattar
ranta (o. ranzen) som ett iterativ (intensiv), tycks direkt likställa
de båda orden i etymologiskt afseende. Om de emellertid utgå
från en gemensam grundform *ran(n)atian- (= isl. *renta), måste
väl det nord. ordets oomljudda vokal förklaras som beroende på
analogisk anslutning till ord med -a, såsom ranka, ransa o. d.;
jfr dock § 3) 5) a) slutet. Eller också föreligger här ej något gammalt
iterativum, utan båda orden visa kanske hän på en germ. stam *rant-.

— För egen del har jag ursprungligen uppfattat ranta som en
nordisk nybildning.

Af en stam rang-, afljudsform till ringa,

på -Z: da. rangle ’skallra, skramla’. — Nom. dev.: sv. diall.
rangla Skåne Rz, da. rangle ’(barn)skramla’.

Af no., fsv., nsv. ropa ~ no. repja, sv. diall. räpa Rz, VII
PPm., da. ræbe (jfr äfven sv. diall. *repa («c -i-) Nn Dalm.)

på -t: isl. repta, fsv. ræpta Sdw., sv. diall. räf ta, räpia
ds. Rz ~ sv. diall. ra/ta, rapta ds. Rz s. 529a. — Nom. dev.: sv.
diall. räft n. ’rapning’ Rz.

Af det i afljudsförhållande till ofvan anförda verb stående,
likbetydande isl. ropa Vgf., da. råbe — på -t: isl. rypta ds. Vgf.
= mht. rofzen, fht. roffezen. Om förhållandet mellan dessa ord
och de under roh-, rule- se Zupitza Die germ. gutturale «. 43
(: växling af rotdeterminativer).

Af no. rava ’rifva till sig’
på -l: ravla ds. Ross.

Anm. Osäkert är, om no. och sv. rafsa (ihop, till sig
osv.) ha samma grundord. A ena sidan bör observeras, att v.
rava har en ojämförligt mera inskränkt spridning än rafsa, å den
andra, att de båda orden i no. väl öfverensstämma med afseende
på betydelse, se Ross.

Af isl. reiäa ’svinga’ — på -&(?): no. reihka (<: *reiäka) tr.
o. intr. ’gunga häftigt’, se Ross s. 595 *.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free