Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb på -Je, -Z, -r, -s, -t. 147
Af isl. reigjast ’to throw the body back with the notion ot
stiffness and haughtiness’ — pä -s: reigsa ds. Vgf.
Af no. reikka, se ofvan,
på -t: reikta (-#-, -<?-, -i-) ’gunga, i sht i rep’. — Nom.
dev.: reikta f. ’gunga’ Ross (: v. r. » no. riga ds.: v. r. — sv. diall.
rucka ds. Nn Dalta. : v. r. — sv. sbst. gunga : v. g. osv.).
[Om sv. rensa osv. se under hreinri]
Af sv. rqpa (i upprepa) — på -Z: sv. diall. rrpZa ’upprepa’
VII PPm.; jfr under ripa.
Af isl. ri(ta ’vara i rörelse’ Fr.2 ’darra’ Vgf., no. rida ’svinga’
på -Z: isl. rial ask ’to rock, waver, reel to and fro’ Vgf.,
no. riäla ’svinga raskt o. smått’ Ross.
Anm. Ej att förväxla med no. (v)ridla : vrida.
Af isl. rlfr ’eftersträfvansvärd’ — på -k: rif ka ’göra
eftersträvansvärd’ Fr.a
Af no. riga ’ragla, svaja; gå osäkert o. mödosamt’, jfr rigga
’gå osäkert o. mödosamt’,
på -7: rigla ds.; äfven ’stå löst o. vacklande; sitta löst’
Aa., Ross; sannolikt «= ril a Ross s. 603 *.
Anm. Ej att forväxla med no. {v)rigla : (v)riga.
Af no. rikka tr. ’rucka’, se Ross s. 6022 nederst, ~ sv. diall.
rika ’vrida, vricka’
på -Ii no. rikla intr. ’vricka, rucka, lirka, t. ex. med en
lås’ Aa., ’rokke sig saa smaat, om løst fæstede ting’ Ross, sv. diall.
rickla ’genom ryckande 1. vridande fara illa med’ VII PPm. —
Nom. dtv.: no. rikl n. abstr. Ross.
på -s: no. riksa ’gå sakta’ Aa., jfr Ross, sv. diall. ’runka,
vackla’ Rz s. 5331.
Anm. Det no. ordet är i vissa fall svårt att skilja från
(v)rikla : (v)rikka.
[Om no. riksa, rikta ’knarka o. d.’ se under hrika]
Af no. ringja ’ringa’ — på -Z: ringla ’ringa, t. ex. med en
liten bjällra’ Aa.; jfr med afseende på bildningen fht. chlingilon
(ty. klingeln).
Af no., sv. diall. v. ripa (sv. repa)
på -Z: no. ripla ’repa’. — Nom. dev.i ripla ’repa, skåra’ Ross.
på -s: sv. diall. ripsa ’rispa, repa’ Rz; isl., no., sv. rispa.
Om det sistnämnda ordet hör hit, är det en äldre bildning än
ripsa; med afs. på -5p- jfr geispa, gäspa (under geipa), gluspa
(under glupa) m. fl. och Noreen Pauls Granar. I. 473 (§ 123). —
Nom. dev.: isl., no., sv. rispa ’eg. det upprispade’.
Af germ. stammen m- ’falla, stiga’
på -Z: no. risla tr. o. intr. ’dråsa, strömma ned; strö’ Aa.,
Ross. Da. risle ’sorla, porla’ är möjligen lånadt från det med no.
risla väl etymologiskt, identiska t. rieseln, af mht. riselen ’tröpfeln,
regnen’ (mht. risel ’Tau, Regen, Hagel’ deverbativ häraf?). — Nom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
