- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
161

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Nord. verb på, -k, -Z, -r, -5, 4. 161

Förhållandet mellan smékka : smått : smétta är detsamma som
mellan fákka : /áft : fetta, se ofvan under /ofi.

Af germ. stammen smik- (~ smaik i mht. smeichen, hvaraf
smeichéln) — på -r: fsv. smikra, sv. smickra, da. smigre, jfr ags.
smicerian ’polire’ Ettmuller a. 705 (eng. to smicker), fht. smehharon
’polire’.

Anm. Möjligen äro dock ofvan anförda nordiska verb
af-ledda af det germ. adj. *smekra-, * smikra-, som föreligger i fht.
smëckar, smëhhar, ags. smicer{é) ’fin, sirlig* och som i alla
händelser är grundordet för de ty. och eng. verben; jfr Kluge under
Schminke, Wilmanns D. Gramm. II. 91. Den närmaste etymologiska
motsvarigheten å nordisk botten till grundordet för v. smickra
vore i så fall adj. smäcker, da. smecker.

Af sv. smila

på -r: sv. diall. smillra ’småle, mysa’ Rz. — Nom. dcv.:
smiller n. ’småleende’ Rz.

Af no. smolla ’småskratta’ — på -k: smolka ds. Aa.

Af fsv. smøgha ’smyga’, sv. diall. *smöga, smöja tr. Rz s.
684*, äfv. *smöga (sig) ’ställa sig in’ Vil PPm., da. smøge tr. (= isl.
smøygja tr., kausativum till smjúga) — på -Z: sv. diall. *smögla
(sig bort) ’smyga (sig bort)’ VII PPm.

Af ett *snabba («= mht. snappen ’snafva’, ty. diall. schnappen ’halta’)
på -Z: sv. diall. snabbla ’snafva’ : snappla ds. («= sv. snubbla :
ä. nsv. snuppla ds., se under snubba). Jfr snavla under snäva.

Af germ. stammen snar- i ä. nsv. snarra ’skorra’ — mht.
snarren ’schnarren, schmettern’ (~ eng. to snore ’snarka’)

på -k: no., fsv., sv. snarka — mht. snarcJien, nht.
schnarchen (jfr eng. to snarl ’knota, brumma’) ~ da. snorke ’snarka’ (jfr
meng, snurten ’snarka’ eng. to snort ’fnysa’), se Kluge Et. Wbch.

— Nom. dev.: ä. nsv. snark m. ’snarkning’.

Af no., sv. diall. snarva ’visa tänderna, om hundar; morra’

— på -l: isl. snarfla ’rossla’ Fr.a, sv. diall. ’morra’ o. d.; äfven
’skräfia, föra oljud’.

Anm. I detta sammanhang erinras om det med isl. snarfla
likbetydande isl. sngrgla (eller snørglaV), hvaraf abstr. snprgl (1.
snørgU) n. Fr.a

Af no., sv. diall. snäva ’snafva’ — på -Z: no. sv. diall. snavla
ds. Ross, Rz. Jfr för öfrigt under *snabba o. snubba.

Af isl. snicta ’skära’, no. snida ds. osv. — på -k: isl. snikka
’to nick, cut, esp. as a mason’s or carpenter’s term’ Vgf., no.
’tillskära ngt, arbeta med knif Aa., jfr Ross, fsv. (Rydqvist Sv. spr. 1.
VI), ä. nsv., sv. diall. ’snickra’ Rz, Vll PPm. med not 1.

Anm. Möjligt är ju att denna bildning rönt inverkan
af det från lågty. sniddeker lånade no. snikkar, sv. snickare. I
alla händelser har väl r-et i detta ord gifvit upphof till no. snikra,
sv. snickra, som sålunda ej får betraktas som en r-afledning i
vanlig mening.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free