- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
164

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164 Hellquist: Nord. verb pa -k, 4, -r, -s, 4.

på 4: sv. diall. sprattla ’ifrigt sparka omkring sig’ VII

ÖM s. 25, Nyland I. 221. — Nom. dev.: sv. diall. sprättlor ’ds.

som sprättlor; äfven kringsparkad sand o. mull’ VII Nyland I. 221.

Af no. * sputa ’spruta’ (hvaraf sbst. sputa) — på -r: no. sputra

ds. Aa., motsvarande eng. sputter, jfr Skeat Princ. I. 469.

Af sv. spån eller sv. diall. spana ’spånbelägga’, ä. nsv. spana
’spänta (stickor)’, sv. diall. ’spånbelägga’, — på -t: sv. spänta
(stickor), diall. äfven ’spånbelägga, spånbetäcka’.
Af isl. staga ’to darn or patch coarsely’

på 4: nisi, stagla eg. ’to darn often’, ’to keep harping on’
Vgf. — Norn dev.: nisi, stagl n. abstr.
Af no. staga ’stulta’

på 4: no. stagla Ross, sv. diall. *staggla Vil ÖM s. 15,
da. diall. stagle ds. (jfr dock följ.); sannolikt — ty. diall. stagdn
’stamma’, med afseende på betydelseutvecklingen se under stika.

på -r: nord. *stagra, som möjligen kan förutsättas för

eng. stagger ’vackla’, såvida ej ändelsen -er tillkommit på engelsk

mark, jfr Skeat Princ. I. 469. Det af Olséni Lugg. (Sv. landsm.

VI. 4: 76) anförda stagra ’vackla’ är väl snarast — stakra nedan.

Af isl., no. staka ’vackla, snafva o. d.’

på 4 sv. diall. *stackla ’vackla; ramla’ VII ÖM s. 15, 26.
på -r: isl., no. stakra ’vackla’ Fr.2, Vgf., Aa., sv. diall.
stagra ds. Olséni Luggude (Skåne), da. stavre ’stappla o. d.’, jfr
stagra ofvan.

Anm. Med afseende på växlingen af betydelserna vackla
och ramla jfr under rakka ofvan.

Af isl. ställa ’stanna’ — på -r: isl. stallra ds. Fr.2, Vgf.
[Om ä. nsv. o. sv. diall. stamla, stamra se anm. under stum-]
Af stammen stån- (~ gr. örévco ’seufze, jammere’ osv., se
Prellwitz Et. Wbch. ~ isl. stynja, sv. stöna, ags. stunian osv.)

på -&: isl., no., fsv., sv. diall. stänka, se Fr.2, Aa., Rz,
sv. stånka; jfr det rotbesläktade och på enahanda sätt bildade ags.
stenecian ’pant’ : stenan ’groan’. — Nom. dev.: no. stank, sv. (diall.)
stånk n. abstr.

[Ä. nsv., nsv. stappla är icke afledt af ett ord, motsvarande
no. stapa ’famla’, utan lånadt från Igt. stappeln1)]

Af (f)sv. sbst. sten eller sv. v. stena, i sv. diall. äfven ’rensa
(åkerrenar) från sten’ (— no. steina), — på -k: fsv. stenka, -ce- ’stena’;
ä. nsv. stenka, -ä-, sv. diall. stainka, stinka Rz (jfr sinka under
seinn) ’rensa från sten’.

Anm. Det kan ej säkert afgöras, om här föreligga två
af hvarandra oberoende bildningar eller om v. stenka ’stena’ i
yngre tid ändrat betydelse i anslutning till v. stena i den i sv.
diall. förekommande ofvan omtalade användningen.

*)’ Ehuru det ej ingår i arbetets plan att upptaga lånorden, göres
dock härifrån undantag, då af ett eller annat skäl ett ords egenskap att
vara lånord särskildt behöfver framhållas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free