Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb pä 4t, 4, -r, -s, 4. 167
Bz, VII PPm., VII ÖM s. 15 (= det frän nord. spräk lånade eng.
stumble, jfr Skeat Prine. I. 469, 474).
på -r: isl., no., sv. diall. stumra ds. Pr.2, Aa., Bz, VU
PPm. — Nom. dev.: no. stumre m. nom. ag., adj. stumren Boss,
sv. diall. stumra f. nom. ag. Bz.
på -s: no. stumsa ’stamma o. d.’ Boss. — Nom. dev.: no.
stumse m. nom. ag., adj. stumsen Boss.
Anm. I afljudsförhållande till dessa ord stå: sv. diall.
stånda ’stappla, vackla, ragla’ Bz, ä. nsv. stamra ’stappla’. Osäkert
är, om dessa sistnämnda bildningar äro inhemska eller lånade. —
I alla händelser äro de väl ytterst att etymologiskt identifiera med
nsv. stanúa o. ä. nsv., sv. diall. stamra (VU ÖM s. 44) i betydelsen
’stamma’, om hvilkas egenskap af ty. lånord knappast något
tvifvel kan råda; jfr t. ex. nht. stammeln och stammern (se för öfrigt
Kluge Et. Wbch). Med afseende på betydelseväxlingen se under
stika.
Af stammen stur- (i ags. styrian, eng. to stir)
på 4: isl. sturla ’bringa i oordning’ Fr.a, Vgf. (väl lånadt
i ä. nsv. sturla ’stoja, bullra, väsnas’, hos Stiernhielm, Spegel m.
fl.), jfr no. sturlast Boss. — Nom. dev.: isl. sturla f. nom. ag.,
användt som tillnamn, se Kock Skand. Archiv 1.1 följ., no. sturl m.
’gammal, skröplig man’.
[Om sv. diall. *stiUtla, *sttUtra se under stöta]
[Om no. styltra se under stilt-]
Af no. stympa ’gå tungt o. styft’ — på 4: no. stympla ds.
Boss. — Anm. Ä. nsv. stympla ’fuska, klåpa’ är lånadt från ty.
stiimpéln.
Af germ. stammen sul- i sv. diall. sulla (ner) ’smutsa ner’, ags.
sol n. ’smuts, smutspöl’, ags. *syllan} syllian (<z *sulian) ’smutsa’,
fht. sullen ds. osv. ~ saul- i got. bisauljan ’befläcka’, no. søyla
(f)sv. söla, da. søle; se Bz s. 559l,
på -&(?): no. sulka, Aa., Boss. sv. solka, da. diall. solke,
sulke ’söla 1. smutsa’ ~ no. saulka Boss, da. diall. sølke ds.; se Bz
s. 559. — Nom. dev.: (?) no. sulka f. ’öfverdrag af smuts’ Boss, sv.
diall. solk n. ’smuts o. d.’
Anm. Sannolikare är dock, att de substantiviska
i-formerna äro de primära, hvaraf verbet sedan afledts. De besläktade
och likbetydande ags. Sylwan, mht. sülwen, sulwen kunna nämligen
visa tillbaka på former, hvilkas stam slutat på indoeur. q; jfr ags.
gen. hólwes : holh ’hål’. Liksom isl. holkr enl. min mening (se
förf. Ark. VII. 14 följ.) är en bildning på 4ck af äldre -gw-, så
kan sv. diall. solk n. osv. vara ett på enahanda sätt uppkommet
n-particip (•/ *slqno~). Ex. på q såsom rotdeterminativ se Persson
Wurzelerw. s. 5 följ. (Solk : ags. sol = holk : ags. hol). — Är
detta tydningsförslag riktigt, bör ordet till sin bildning närmast
jämställas med några af mig Ark. VII. 142 anförda nord. ord.
Huru därmed än förhåller sig, är det just med hänsyn till de där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
