- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
170

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170 Hellquist: Nord. verb pa -k, -Z, -r, -5, 4.

på 4: no., sv. svigta (svikta), da. svigte ’böjas; gifva vika
1. efter’. — Nom. dev.: no. svigt f. ’böjning’, sv. —, vanligen i mera
konkret betydelse.

Anm. Da. svigte (toug) är lågty.; jfr Jessen Btym. Ordb.

— För det ofvan behandlade svigta, -e finnas däremot, såvidt jag
vet, inga utländska förebilder, hvarför — om man vill uppehålla
sammanställningen med sviga, hvilken synes vara den enda rimliga

— ingen annan formell utväg gifves än den att förklara ordet
som en bildning på -(a)t(j)a(n). Denominativum kan det nämli-

fen icke vara: ett abstr. -ti- med denna form är som bekant
otänk-art och ett sådant på -ipo endast möjligt, om stammen
slutar på k.

Af no. svima (-$-), sv. svimma, da. svime («= mlgt. swimen),
jfr isl. svime (väl med långt i; jfr höll. o. ags.; Fr.a: svime)
’svindel’ (~ isl. sveima ’fara vidt omkring’)

på -Z: no., ä. nsv., sv. diall. svirnia, da. svimle ’svimma,
svindla’ (— mlgt. swimelen). — Nom. dev.: ä. nsv., da. svimmel abstr.
(«= mlgt. swimél) (: svimla — t. Schwindel: schwindeln, se anm. 2).

på -r\ isl., no. svimra ’svimma, f& svindel, svindla’, no.
äfven ’vackla; föresväfva’ Boss. — Nom. dev.: no. svimr(e) n.
’svindel’.

på ~s: no. svimsa ’sväfva omkring, fara hit o. dit’ Boss,
sv. diall. ’svänga sig’ Bz s. 566’.

Anm. No., sv. diall. svimsa kan lika väl föras till isl.
svim(m)a (imperf. svam) ’simma’, som utom sin egentl, betydelse
’simma’ har den af ’fare vidt omkring udaf sin rette Vei’ Fr.a I
så fall är ordet att sammanställa med det likbetydande no. svamsa.

— Något etymologiskt sammanhang mellan isl. svim(m)a i
betydelsen ’simma’ och no. svima, sv. svimma eger, såvidt man vet,
ej rum (jfr Kluge under schwimmen, schwinden) beträffande det
senare ordets etymologiska släktingar se äfven Persson Wurzelerw.
s. 193): det första hör med afseende på ursprunglig rotvokal tili
den s. k. e-serien, det senare till i-serien. Detta hindrar ju
emellertid ej, att i yngre tid afledningar af de båda olika stammarna
ömsesidigt utöfvat inverkan på hvarandra; jfr under svam-.

Af no. svinga, se Aa., — på 4: svingla ’blifva yr’ Aa., jfr
Boss.

Af sv. diall. svinka ’bedraga; hålla sig undan, skolka; dröja,
söla’ se Bz, ä. nsv. ’vika af, slinka undan’ (= fsv. ’fördröja’, jfr?
isl. svinka ’arbeta, utföra’) — på -t: sv. diall. svinkta ’undfly,
undandraga sig’ Bz.

Af no. syra ’göra sur’ — på -i: no. syrka ds. Aa.

Anm. 1. Ordet är möjligen ursprungligen bildadt af
adj. sur med senare anslutning med afseende på stamvokalen till
v. syra.

Anm. 2. Det k, som uppträder i ä. nsv. syrka ’syra,
syrlighet; surdeg’, sv. diall. ’väta, syra’, sork ’vattensjuk mark’ har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free