Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 Hellquist: Nord. verb på, -&, -l, -r, -5, -tf.
brinna’), sv. tunder n., fht. zuni{a)ra f. osv. å den andrå. Sv.
verbet tindra har alltså sitt r från det i sv. diall. förekommande
substantivet. — På samma sätt fattar jag sv. diall. Hinstra ’gnistra*
såsom sekundärt i förhållande till sbst. *tinstra f. ’gnista’ Nn Dalm.
Detta sistnämnda ord torde vara en bildning af samma art som
t. ex. sanskr. támisrá f. ’mörk natt’, dvs. en med r-suffix utbildad
s-stam. Med afseende på inskottet af t må jämföras det med
tá-misrå nära besläktade fht. dinstar. En primärare form föreligger
i dalm. Hma ’gnista’ o. ’gnistra’. — Jfr för öfrigt under gnista.]
Af no. tippa ’droppa ofta, rinna’
Så -l: no. tipla ds. Aa. — Nom. dev.: no. tipla ’ko, som
^ :ar’ Boss.
Af sv. diall. tida intr. ’smälta’ (— isl. piäa ds.; jfr sv. tina
— isl. piäna) — på -i : sv. diall. tirka (upp) ds.; jfr med afseende
på formen lirka: lida.
Af sv. ting («= fsv., isl. ping; jfr isl. pinga ’hålla ting’) — på
-t: sv. diall. tingta ’processa, vara vid tinget; resa kring o. hålla
ting; hålla långa samtal’ Bz.
Af sv. diall. tira ’rinna 1. flyta helt sakta’
på -ki sv. diall. tirka ds. Bz.
. på -Z; sv. diall. Uria ds. VU ÖM s. 33.
[Om sv. diall. tirka ’smälta’ se under tida, om sv. diall. tjåka
under pjá samt om sv. torka under purr]
Af sv. (diall.) tova f. ’ngt hoptrassladt’ — på -Z: sv. diall.
tovla ’inveckla, hopvalka i tofvor’ Bz.
Af stammen trad-, jfr isl. trgä f., gen. traSar Pr.a, no. trodda
’stampa’ Boss ~ isl. trodd, sv. tråda, got. trudan (~ sv. träda.
ags. tredan, ty. treten osv.)
på -%: nisl. tractka ’trampa’, no. trakka ’trampa, stampa,
traska’ Aa., (?) ä. nsv., nsv. traska, da. traske, jfr anm. nedan,
~ no. trokka Aa., sv. diall. Hrocka (< *troäka) ’trampa’ VII PPm.
— Nom. dev.: isl. tractk[r) n. (o. m.) ’upptrampadt ställe’, sv.
trask n. abstr., trasker m. nom. ag. Bz. ~ no. trokk f. ’ds. som
traSkiry Aa.
på 4: sv. diall. tralla (<. Hraðla) ’trampa, trippa’ ~ trolla
(<: HroSla) ’springa i vägen för ngn’ VII PPm.
på -*: sv. diall. trossa (< Hroðsa) ’trampa, bråka; arbeta
tungt, släpa’ VU PPm.
Anm. Med afseende på förhållandet mellan tradka och
traska böra möjligen jämföras ä. nsv. matk och sv. mask; jfr dock
beträffande de sistnämnda orden Noreen Urg. Lautl. s. 117. — Sv.
traska kan äfven fattas såsom en inhemsk afledning på -sk eller
såsom lån från (ä.) ty. tratschen i samma betydelse. Jag vågar f. n.
ej bestämma mig för någon af dessa möjligheter.
t’Af sv. traf va, lånadt från ty. traben eller möjligen till ett
ord,^som motsvarar Igt. trå ff en ’gå med tunga steg’,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
