Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina, forts. (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb på -k, -Z, -r, -s, 4. 189
böra uppfattas, icke såsom nominalsuffix, utan såsom
ursprungligen tillhörande till grund liggande verb af den art, som i denna
afhandling varit föremål för undersökning.
1) på -k:
a) abstrakta:
a) s. k. starka former:
a’) mask.: sv. diall. dunk, no. glikk, no. glunk, no. grunk, no. likk, sv.
lunk, no. mink, no. smalk, ä. nsv. snark.
p) neutr.: no. balk, no. brask, sv. fjäsk, sv. diall. jänk, sv. diall. knirk,
sv. skolk, sv. (diall.) stånk (se under stån-), sv. trask (?), sv. diall. fø’dft (se
under £/"á), no. tot A, sv. diall. ynk.
ß) s. k. svaga former:
a!) mask.: no. idke, sv. diall. ljumke ’värme-?), no. lunke(?), no.
mjaake(?), ä. nsv. si;aZ&e(?).
/F) fem.: no. beinka, da. diall. átyrÆe ’dyr tid\ no. tdfca, no. seinka, no.
scelka, no. tverka(?), isl. þurka(?). Om ä. nsv. «yr&a ’syra’ se under «yra;
jfr äfven b/3.
Anm. till ß. I vissa fall, där betydelsen af
adjektivabstraktum tydligt framträder, t. ex. dyrke, ljumke, mjaake, svalke, tverka,
pur ka, ligger det antagandet nära till hands, att bildningarna äro
att jämföra med de af förf. Ark. VII. 145 behandlade, där k
fungerar som nominalsuffix. — De vid sidan stående verben vore i så
fall antingen själfständiga bildningar (hvilkas suffixkonsonant dock
sannolikt är genetiskt identisk med de motsvarande substantivens,
se anm. till § 4) eller ock ha de erhållit sin stamkonsonant genom
påverkan af dessa adjektivabstrakta. — Sammanhåller man
emellertid dessa bildningar med de under b ß anförda beinka, berka, saarka,
jfr äfven syrka, torde dock vågskålen möjligen luta öfver åt den
uppfattningen, att dessa ord verkligen äro deverbativer, hvilkas
adjektiviska betydelse icke bör vara alltför påfallande, om man
betänker, att de till grund liggande verben alla äro eller kunna vara
afledda af adjektiv. Med afseende på formerna på -ke anser jag
det dock svårt att falla något bestämdare uttalande, då (unga)
deverbativer på e äro ganska sparsamt belagda; jfr s. 169. Se för
öfrigt under de särskilda orden i § 2. Jfr äfven isl. hreinsa ’renhet’
(och heilsa), där på grund af den adjektiviska betydelsen alldeles
analoga svårigheter i fråga om härledningen föreligga.
Fullt säkra deverbativer äro däremot de öfriga bildningarna
med funktion af verbalabstrakta, t. ex. seinka ’sinkande’ o. d.
b) nomina agentis (instrumenta och loci):
aj s. k. starka former:
a’) mask.: ä. nsv. danker, sv. diall. dasker, isl. dilkr, da. diall.
dröm-sker (se under druma), no. drunk, no. drusk, sv. diall. dusker, no. eirk ’arg’^?),
sv. fjäsk(er), sv. diall. flanker, no. flunk, sv. diall. hanker {?), sv. diall.
junker, da. diall. knark, no. maak, no. skark, no. stólk, sv. (diall.) trasker(?).
ß’) neutr.: no. eirk ’ärg1 (jämte mask.).
ß) s. k. svaga former:
no. beinka ’rät linje1 och no. berka ’barmark1 (alltså ej nom. ag. i eg.
mening), sv. diall. das Ka, sv. diall. druska, sv. diall. duska’), no. getska,
no. glikka (nomen loci), sv. diall. -knirka (se förf. Ark. XIII. 234), sv. diall.
l) Möjligen dock afledningar af motsvarande mask.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
