- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
215

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - I. Akcentueringen av ord med hiatus i det nordiska fornspråket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Nord. språkens hist. 215

som ko-öga etc. (d. v. s. komposita, hvilkas senare
sammansättningsled börjar med vokal), samt att akc. 1 från dylika analogiskt
spritts till övriga. Denna förklaring är dock otillfredsställande,
eftersom komposita av typen ko-öga äro jämförelsevis fä.

Akc. 1 i trägård etc. har icke desto mindre framkallats
genom hiatus, men på annat sätt än man hittills tänkt sig.

De ifrågavarande orden med gammal akc. 1 hava
nämligen på ett äldre språkstadium havt hiatus i första
kompositionsleden själv. Akc. 1 har senare analogiskt spritt sig
till vissa andra ord med första kompositionsleden slutande på
vokal, hvarvid även vissa låneord av dylik typ spelade en roll.

Man akcentuerar i nysv. trägård med akc. 1, men andra
komposita med trä- få akc. 2, t. ex. trä2fat. Orsaken är den,
att trägård utvecklats ur den fsv. juxtapositionen trea-garper;
under det att träfat fsv. träfat är ett egentligt kompositum.
Gen. pl. trea (av træ) hade i fsv. akc. 1 vid hiatus. Denna
akc. 1 bibehölls i juxtapositionen trtlagarþer i
överensstämmelse med den allmänna akcentueringsregeln för
juxtaposi-tioner, d. v. s. att de få samma akcentuering (akc. 1 resp.
akc. 2), som första juxtapositionsleden har såsom enkelt ord,
t. ex. nysv. eHdsvåda fsv. eHdsvape av elds vape, nysv.
midnatt fsv. milpnat av mixp nat. Fsv. trelagärper övergick
ljudlagsenligt till *tre(ë)-gård och genom påvärkan av det
enkla trä till trägård. Förlusten av andra stavelsens
a-ljud i trexagärper > nysv. trägård är fullt ljudlagsenlig
och återfinnes t. ex. i fsv. hondahyr r> ä. nysv. hondeby >
nysv. bondby, fsv. hugha-strænger > ä. nysv. bogestrång z>
nysv. bågsträng etc. etc.; se Kock i Sv. landsm. XIII nr
11 s. 20 och jmf. även Skand. Archiv I, 39 fif.

Förhållandet har varit analogt i följande ord.

Sv. Sverge, da. Sverrig har akc. 1. Det har uppstått
ur fsv. Swerighe, äldre Swearike, en juxtaposition av gen.
pl. Swea och rike. Gen. pl. Swea hade akc. 1 vid hiatus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1898/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free