- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
221

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - I. Akcentueringen av ord med hiatus i det nordiska fornspråket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Nord. spr&kens hist. 221

nämligen omkastningen inträtt tidigare än i andra ord
(såsom i sea > siä’ etc; Bugge i Beiträge XY, 399). Detta
beror därpå, att part. pres. på -andi med akc. 2 i de
nordiska språken hade en starkare akcent än levis på
penultima, nämligen semifortis (Kock: Fsv. ljudlära II, 367).
Det är då givet, att i föändi med semifortis utvecklingen till
fia’ndi försiggick tidigare än i se2a med levis utvecklingen
till siä’. Då däremot ßlandi, såsom fallet delvis var i fsv.,
bibehöll akc. 1, inträdde överhuvud ingen omkastning (nysv.
fixende).

Genom denna uppfattning av akcent-omkastningen i
de fornnord. språken blir det fullt klart, hvarför den med
skenbar inkonsekvens inträder i vissa, men uteblir i andra
ord; den uteblir i ord med (ljudlagsenlig) akc. 1 (såsom isl.
niu, niundi, Hu, tiundi, sia "såll", sia "molten metal", knia)
men inträder i ord, där akc. 1 analogiskt utbytts mot akc. 2
(t. ex. i sea > sia’).

Tillika förstår man, hvarför omkastningen försiggått i
olika utsträckning i de västnord. och i de östnord. språken.
I Sv. akcent II, 313 f. och Arkiv N. F. I, 383 f., YIII,
90 f. har jag havt tillfälle visa, att man även i fsv. finner
exempel på akcent-omkastning, t. ex. fiande > fiä’nde :>
fiœ’nde :> ä. nysv. fjende (jämte fixande > fixende), gen. sg.
fear > feä’r (av fæ\ *knear z> *kneä’ > knä (av knar), ehuru
den som bekant har vida mindre utbredning i fsv. än i isl.
Orsaken är mycket naturlig. Svenskan (och även fsv.) har
i allmänhet mycket trognare än isl. (även fornisl.) bibehållit
den samnord. akcentueringen. Nu har fsvenskan i ord
sådana som scxa etc. (liksom ofta annars) bibehållit den äldre
akcentueringen, d. v. s. akc. 1, hvilken i isl. analogiskt
utbytts mot akc. 2; men vid akc. 1 inträdde
ingenjakcentom-kastning.

Jag erinrar i detta sammanhang om hvad jag i Arkiv
N. F. IH, 367 noten framhållit beträffande danskans stötton

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free