- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
222

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - I. Akcentueringen av ord med hiatus i det nordiska fornspråket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

Kock: Nord. spr&kens hist.

vid hiatus i plur. på -er t. ex. stier av sti, i subst. på -en
sådana som gloen, i mask. subst. på -er sådana som syer, i
subst. på -else sådana som strøelse: "denna stötton inträder
åtminstone under vissa förhållanden på en vokal i fortis- (och
semifortis-)8tavelsen i hiatus, när systemtvånget icke hindrade
bruket av stötton". Då stöten i danskan som bekant
vanligen är en ljudlagsenlig utveckling på fortisstavelsen i ord
med samnord. akc. 1, så är det möjligt, att i vissa av dessa
ord med hiatus stöten är en omedelbar fortsättning av
samnord, akc. 1; jag skall dock icke här inlåta mig på frågan,
när detta möjligen är eller icke är fallet.
Resultat:

1. Ord med hiatus hade i det nordiska fornspråket
ljudlagsenligt akc. 1.

2. Akcent-omkastningen inträdde i de nord.
fornspråken icke i ord med hiatus och (ljudlagsenlig) akc. 1 (ex.
iiu\ men däremot i ord med (analogiskt antagen) akc. 2
(t. ex. isl. sea > siär).

3. I inhemska komposita med akc. 1 och första
sammansättningsleden enstavig, slutande på vokal (sv. trägård, da.
kostald etc.) har denna akcentuering uppstått därigenom, att första
kompositionsleden fordom varit tvåstavig med hiatus
(trea-garper, koastallr etc).

Jag hoppas i annat sammanhang kunna visa följande
beträffande nordisk akcentuering.

Ord som i de moderna nord. språken hava akc. 2, voro
i sen urnord. tid i allmänhet tvåstaviga med fortis på
penultima och med tvåspetsig levis på den långa ultima.
Denna ultimas längd och tvåspetsiga exspiratoriska akcent
utgjorde delvis ett arv från indo-eur. tid, t. ex. nom. pl.
*win-döXj vindar (till isl. vindr) = indo-eur. -os] delvis hade längden
och den tvåspetsiga exspiratoriska akcenten alstrats i urgerm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1898/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free