Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - I. Akcentueringen av ord med hiatus i det nordiska fornspråket - II. Bidrag till fornnordisk formlära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
224
Kock: Nord. spr&kens hist.
underkastade samma ljudlagar, hvad deras senare utveckling
angår, eller ock beror det därpå, att de halvlånga
ändelse-vokalerna v, «r, i i relativt sen tid dialektiskt åter blivit
fullt långa.
Den hittills oförklarade akc. 1 i de nynord. yHterst (fsv.
yHarster) etc. beror därpå, att dylika superlativer uppstått
genom kontamination av yxztr etc. med akc. 1 samt sådana
superlativa adverb som uHarst (bildade på komparativen utar
med det urspr, suffixet -ar-, liksom isl. komparativen ütarr
< *Utarin bildats på komparativen Utar med tillägg av det
vanliga komparativ-suffixet).
II. Bidrag till fornnordisk formlära.
1. Isländska verbalformer sådana som kalliga (1 sg.
pres. ind.), gerþiga (1. sg. pret. ind.).
Isländskan använder som bekant t. ex. kalliga "jag kallar
icke", gerpiga "jag gjorde icke" (med vidfogande av
pronomenet ek [eg] och negationen a), ehuru "jag kallar" heter ek
kalla (icke kalli\ "jäg gjorde" ek gerpa (icke gerpí).
I Pauls Grundris82 I s. 636, § 249,1, c menar Noreen,
att t. ex. presens kalliga (kallegak) skulle innehålla en helt
annan typ för presensformen än ek kalla) han avdelar
nämligen kalle-g-a-k "jag kallar icke" och anser detta kalle (kaUi)
vara samma presenstyp som t. ex. 1 sg. ek kaupe (kaupt).
Jag kan icke dela denna uppfattning. Det är, så vitt
jag ser, omöjligt att förstå, hvarför t. ex. verbet kalla skulle
i 1. sg. presens böjas efter en konjugation, då de enklitiska
orden ek och a tillfogades, men efter en annan konjugation,
då de icke tillfogades.
Men även om så hade varit, blir det oförklarligt, hvarför
det heter t. ex. ek gerpa "jag gjorde", men gerpiga "jag
gjorde icke". Här finnes ju alldeles icke möjligheten att tänka
på en annan konjugation, ty alla de svaga verben hade i
1. sg. pret. -a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
