Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - II. Bidrag till fornnordisk formlära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Nord. spr&kens bist. 225
I stället för att forklara ek kalla : kalliga genom att
antaga uråldriga skiljaktiga bildningstyper, kan växlingen
helt visst förklaras på ett mycket närmre liggande sätt.
Dock må först anföras såsom exempel några
verbalformer med enklitiskt tillagt ek samt några sådana med
enklitiskt vidfogade både -ek och -a.
1. sg. pres. ind. och konj. på -a (ætla, vitia, hopa, mega,
gänga, brenna) bibehåller denna form på -a, då ensamt ek
tillfogas, t. ex. ec étlac (St. Hom. 66, 5), ek vitiag
(Egilssaga 179, 22 i Finnur Jónssons upplaga), bopag (AM. 645
s. 125, 15), megac (St. Hom. 194, 30), gangak (St. Hom.
113, 4), brennac (breirac ib.). — Blott sällan utbytes en
dylik form på -a mot en på -i, t. ex. ætlig (Hyndlulj. 7).
1. sg. pret ind. och konj. på -a bibehåller även denna
fonn, då blott -ek tillägges, t. ex. v$ttac (Håv. 96), sagðak
(Bdr. 7), áttac (St. Hom. 97, 16), feóddac *. . cléddac (ib.
201, 23), ætlapac (ib. 129, 33), /retag >g frågade" (AM.
645 s. 35, 27), mfttac (frk. 3), vp-ac (Ls. 14).
Det är självklart, att en på -i slutande 1. sg. pres. {ek
kennt, heß, trut, pori) bibehåller samma ändelse, vare sig att
blott ek eller så väl ek som a tillfogas, t. ex. kennig (Håv.
163), hefic (ib. 96), htfec (St. Horn. 25, 3), truec (ib. 149, 35),
poriga (Vkv. 26).
Däremot utbyter 1. sg. pres. och pret. ind. och konj. på
-a denna ändelse mot -i, då både ek och negationen a (resp.
både ek och negationen a samt ännu ett ek) tilläggas, t. ex.
calliga (Guþr. III, 8), stwdvigac (Håv. 150), biargigac (ib.
152), mattigac (Ghv. 12), getpiga (Guþr. II, 11), vildigac
(Guþr. II, 40), myndiga (HHv. 42).
Till belysning av ovanstående förhållanden erinrar jag
om utvecklingen, då negationen -at, -a tillfogas en på vokal
slutande verbalform.
Både verbets och negationens vokal kan bibehållas, t. ex.
rennia (Helg. Hu. II, 32), scripiat (ib.), purfuaU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
