- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
226

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - II. Bidrag till fornnordisk formlära

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

Kock: Nord. språkens hist.

Vokalen i negationen -at förloras, t. ex. pöttit (<: pöttiat),
vildit (< vildiat), eigut (< eigaat).

Stundom förloras tvärtom verbets vokal t. ex. hraukkvat
(Krákumál 23; jmf. Rafns upplaga s. 142 *) < hrøkkvi at)y
mvnat (Rm. 16, <: munu at\ muna (<: munu a] Gislason:
Frump. 223, 228).

Vid förklaringen av de här diskuterade frågorna har
man att beakta den nynordiska akcentueringen. Då man i
nysv. låter en verbalform efterföljas av ett pronomen eller
en negation, så inkorporeras oftast pronomenet resp.
negationen under verbet genom akcentueringen. Jag kallar-dëty
frågar-häny sä’gen-hbnom, han tálar-lnte etc. akcentueras på
så sätt, att verbet får fortis på rotstavelsen, dess ändelse
levissimus och det efterföljande pronomenet resp. negationen
semifortis eller levis (det finnes nämligen någon uttals-latitud).
Uttrycket fragar-hän med semifortis på ultima har alldeles
samma akcentuering som det sammansatta ordet å’tervånny
kallar-deH med levis på ultima samma akcentuering som pret
kallade. I de anförda exemplen har verbet akc. 2.

Förhållandet är detsamma, då verbet har akc. 1, blott
med den skillnad, att liksom annars vid akc. 1 halvakcenten
och biakcenten äro svag semifortis (ej stark semifortis) och
levior; så hava t. ex. jag sä’ger-dët, betalar-hän svag
semifortis eller levior på ultima. Då två pronomina eller ett
pronomen och negation efterfölja verbet, så inkorporeras båda
de efterföljande orden; så få t. ex. kállar-jag-lnte?
å’lskat-du-honom? fortis på första, levissimus på andra och tredje,
semifortis (eller möjligen levis) på fjärde stavelsen. Redan i
Svensk akcent I (1878) s. 69 har jag i korthet framhållit
denna akcentuering, hvilken lämpligen torde kunna kallas
inkorporerande akcentuering.

*) Enligt godhetsfullt meddelande av Dr. Finnur Jonsson ha AM. 2 fol.
och 6 fol. Hraukkvat, AM. 7 fol. hrarckvat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free