- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
230

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - II. Bidrag till fornnordisk formlära

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230 Kock: Nord. språkens hist.

då t. ex. hefe, hefek ljudlagsenligt blevo hefi, hefik, även
kalleka ljudlagsenligt blev kallika (och kalliga, liksom annars
ek i relativt oakcentuerad ställning blir eg).

Liksom presens kalla-ek-a blev kalliga, så uppstod ur
pret. gerpa-ek-a > gerpiga etc.

Möjligt är att en sådan mera sällsynt form som det
ovan avhandlade ætlig icke uppstått omedelbart ur (ëtla-ek,
utan att ætlag (<c æ’tla*-ek) på analogisk väg ombildats till
ætlig efter sådana former som kalliga (<: kalla-ek-a) och
sådana som kennig, hefek (< kenni eg1 hefe ek).

2. Tredje pers. sg. pres. ind. i fornnord. språk.

Som bekant avviker denna flexionsform i de fornnord.
språken från motsvarande flexionsform i de andra germ.
dialekterna. Under det att dessa hava en dental eller
interdental i ändelsen (got. bindip, fht. bintit, ags. bindecf, fsax.
bindið), hava de förra -r (isl. bindr, fsv. binder). Att denna
ändelse i de nordiska språken dock är relativt ung, visar till
fullo bariutiþ på Stentofta-stenen. Man förklarar allmänt
-r i isl. bindr etc. såsom överfört på analogisk väg från 2.
sg. bindr.

Men spörsmålet är, huruvida denna förklaring är
tillfredsställande. Att påvärkan från 2. pers. kunnat utöva
inflytande vid alstrandet av 3. sg. bindr, är obestridligt. Men
det strider, så vitt jag ser, mot all erfarenhet från de nord.
språkens historia för övrigt, att 3. sg. bindr uteslutande
skulle bero på dylikt analogi-inflytande.

Annars är det nämligen icke 2. personens form, som
undantränger den för 3. pers., utan tvärtom. Jag erinrar om
följande väl kända förhållanden.

Pret. av ett svagt verb böjes i isl. brenda, brendir,
brendi] då fsv. har brænde för alla 3 pers., har formen för
3. pers. blivit den segrande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free