- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
232

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - II. Bidrag till fornnordisk formlära

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232 Kock: Nord. språkens hist.

användes som bekant is (= isl. es} er} fsv. ær) icke blott i
den senare förekommande betydelsen "som" utan stundom ock
i betydelsen "han".

Det torde vara i synnerligen god överensstämmelse med
dessa förhållanden, då jag antar, att 3. sg. *bindit förändrats
till *bindiR (bindr) till god del genom sammansmältning med
pron. eR "han"; *bindifr-eR blev *bindi&R > *bindiR > bindr.
Till stadgandet av formen *bindÍR, bindr har dock
naturligtvis 2. sg. *bindÍR7 bindr bidragit. Utvecklingen av 3. sg.
i svaga verb har varit densamma som i de starka.

Till belysning av övergången *bindifr-eR > *bindixfR
erinrar jag om att e som bekant synkoperas i isl. pron. esy
då det användes enklitiskt, t. ex. pat es > pats (paz), peim
es > peims etc.

Även vid uppkomsten av formen es såsom 3. sg. av
verbet vesa har kollision med pron. es bidragit. I got. är
som bekant is 2. sg., ist 3. sg., hvilket är det äldre
förhållandet. Pron. es "han" sammansmälte i nord. språk med 3.
sg. est) av est-es blev *estSj och av detta i relativt oakcentuerad
ställning *ess} es. Till stadgandet av detta es bidrog, att es
sedan gammalt var formen för 2. sg.

3. Tredje pers. pl. pres. ind. i fornnord. språk.

Denna form (isl. peir binday kalla etc.) torde icke hava
blivit tillfredsställande förklarad.

Som bekant motsvaras den idg. ändelsen -nti i 3. pers.
pl. dels av germanskt -náV, dels av germanskt -npi\ den
förra ändelsen återfinnes i got. bindand) fht. bintant, den
senare i ägs. och f8ax. bindafr.

Noreen antar med tvekan i Pauls Grundriss2 I s. 638,
att den urnordiska ändelsen varit -aw[^5]; binda skulle alltså
hava uppstått ur bindan[p]. Häremot talar dock kraftigt det
got. bindand. Som bekant finnes i allmänhet en stor
överensstämmelse mellan de nordiska språken och gotiskan, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free