- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
236

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - II. Bidrag till fornnordisk formlära

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

236

Kock: Nord. språkens hist.

skrivna urkunderna, plägar använda konjunktiv, ej imperativ,
vid befallningar och förbud.

Jag förmodar att liksom fnorskan har ändelsen -ir (-ur)
i 2. pl. ind., konj. och imperat. (bindir etc), denna ändelse
använts även av de östnordiska språken under en period,
som låg före våra älsta handskrifters nedskrivande. Denna
ändelse -ir är i de östnord. språken att förklara liksom i
fnorskan (d. v. s. att, såsom Lidén antagit, bindir etc.
uppstått ur bindi(f-(i)R). Den kvarstår i 2 pl. imperat. i fda.
och dialektiskt i fsv., under det att den i ind. och konj. i
fsv. ersatts av -in redan före de älsta handskrifternas
avfattande *).

Övergången från ír bindiR till ír bindin etc. förklarar jag
genom dissimilation.

Som bekant inträder i flera språk en dissimilation i ord
med r—r, så att det ena r övergår till n. Detta har t. ex.
varit fallet i grekiskan, då r—r blivit r—n i nagulvog
"kräfta" (jmf. sskr. karkaras "hård", gr. uåQwaQog), vidare
då r—r blivit n—r i det reduplicerade tov-$oqI£ú) "mumla"
(< *toq-úoq-). I latinet har r—r blivit n—r i cancer (jmf.
det nyss anförda sskr. karkaras etc.) och i det genom
redu-plikation bildade gin-grire (se t. ex. Brugmann: Grundriss
P, s. 425 f. II, s. 848).

I fsv. har en härmed nära besläktad dissimilation inträtt,
hvilken hittills blivit föga beaktad (jmf. likväl Kock i Arkiv
N. F. II, 59 noten).

Textkodex av Magnus Erikssons Stadslag har upprepade
gånger komparativ-ändelsen -ane i st. f. den vanliga
komparativ-ändelsen -are, av äldre -üRa med urnordiskt Ä-ljud. Men
enligt Schlyters glossar förekommer ändelsen -ane endast i
sådana ord, i hvilka ett r-ljud föregår ändelsen, näm-

]) I de älsta fda. handskrifterna finnes intet exempel på 2. pl. ind.;
2. pl. konj. har i den älsta fda. -i liksom 3. pl. konj. (jmf. Noreen i Pauls
Grundriss» I, s. 638, 639).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1898/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free