- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
237

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - II. Bidrag till fornnordisk formlära

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Nord. språkens hist.

237

ligen dyr ane 204, 6; 208, 4; openbarane 88, 5; rættane

89, 3. Annars användes enligt glossaret -are, t. ex. skyldare

90, 2; iæmpnare 87, 8; optare 87, 1; 252, 10; 274, 4; 274, 8;
284, 9; 285, 9 etc.; optaren (< optar æn, se Kock anf. st.
s. 56 ff.) 283, 5; 284, 8; optæræn (< optar æn) 246, 3;
optertneer (<: optarmër) 269, 12. Textkodex har 268, 5
hardhare, under det att flera andra handskrifter på detta ställe
hava hardane. Naturligtvis beror hardhare i textkodex i
st. f. hardane därpå, att ordet påvärkats av den stora massan
komparativer på -are av ord, som icke innehöllo något r-ljud
(skyldare, iæmpnare etc. etc.)!).

Härav framgår, att åtminstone dialektiskt följande ljudlag
tillämpats: "ett föregående r-ljud framkallar en dissimilatorisk
utveckling r > w".

Det är i väsentlig harmoni med denna ljudlag, då -in i
2 pers. pl. har följande upphov.

Liksom 2. pl. hindin uppstått genom hopväxande av pron.
Ir med verbalformen, så har något senare i fornsvenskan
(men dock under en förliterär tid) det verbalformen
föregående pronomenet Ir dissimilatoriskt påvärkat dess
slutkonsonant. I indikativ och konjunktiv blevo ir bindiR etc.
till %r hindin2) etc. Här har vid ljudföljden -r—r en dissi-

*) I Dalalagen möter i pres. sg. en gang orkan (GB 8), en g&ng
sarghan (MB 15) i st. f. orkar, sarghar; här behöver ej dissimilation föreligga,
utan formerna kunna bero på felskrivning. Fsv. thaghan "straxt" jämte
thaghar (thægar) har fått -an genom påvärkan av genstan "straxt" och av
andra adverb på -an: sißan, owan, nipan etc.

Vissa moderna bygdemål (i Norrland och Finland) ha -an(e), -ene med
snpradentalt eller dentalt n till normal komp.-ändelse. Här har -an(e),
-ene troligen annat upphov än i fsv. dyrane etc. Blomberg:
Ångermanländska bidrag 17 identifierar Ukene "likare" etc. med fsv. komp. på -arin% utan
att dock utreda förhållandet. Måhända har dialektiskt komp. likarin (<:
likare æn) blivit likarn, likan, ehuru likare kvarstod (jmf. nysv. domar[e]n :
domare), hvarefter likan fick -e från likare) alltså likane.

3) Det behöver naturligtvis icke särskilt framhållas, att sådana
stående sammanställnigar som iR bindiR etc. uttalades utan paus emellan och
i ljudligt avseende äro att fatta såsom enhetliga ord. Att för övrigt
verbalformerna och föregående pronomina kunna röna inflytande från hvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free