Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - III. Utveckling weh - wæh i nord. språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Kock: Nord. språkens hist.
langning framför ht) > wæ’ttar\ således med vokalisationen
i isl. vce’tt.
Det är möjligt, att ljudutvecklingen *wehtan > *wæhtaR
inträdde endast i vissa bygder, under det att i andra *wehtan
kvarstod, och att den isl. växlingen vœ’tt : vett beror därpå.
Men växlingen vœ’tt : vett kan även förklaras på
följande sätt. Vid den tid, då man hade växlingen nom.
*wih-tiR : gen. *wehtëR (*wehtaR) etc, inträngde e från gen. o. s. v.
till nominativen, så att man fick nom. *weliÜR (jämte *wíMír) :
gen. *wehtëR (*wehtaR) etc. Nu inträdde ljudlagen, att
-weh-blir -wæh-, om ej följande stavelse innehåller e-ljud. Därför
kvarstod nom. *wehtiR etc. med e-ljud, men gen. *wehtëR
(*wehtaR) etc. blevo *wæhtëR {*wæhtait) etc; isl. vett har sin
vokal från de förra, isl. vœ’tt från de senare kasus.
Den isl. växlingen véttr : vœ’ttr "väsende" förklarar jag
på samma sätt som vett : væ’tt "vikt". Då isl. dessutom
även har vittr, så är detta, såsom redan antytts, den strängt
ljudlagsenliga formen i kasus med i i ultima (nom. sg.
*wih-Hr etc).
I Aisl. gramm.2 § 142 och Urgerm. lautl. s. 92 antar
Noreen, att isl. vœ’ttr och det ytterligt sällsynta våttr skulle
innehålla ett annat avljudsstadium än vittr, véttr. Denna
förklaring av væ’ttr är möjlig, för så vitt som ett våttr
"väsende" med avljudsstadiet ai värkligen existerat. Detta är
emellertid mycket tvivelaktigt. Övriga germanska språk hava
i detta ord uteslutande rotstadiet i (got. waihts, fht. fsax.
ags. wild etc.). Blott från två ställen känner jag något isl.
våttr (vattr)) jmf. Egilssons ordbok s. 856. Sn.E. I, 280
motsvaras textens värr av vatt i W (i S av vatur)\ se ock
Edda Snorra Sturlusonar utg. af Sv. Egilssyni (Reykjavik
1848) s. 234. Om ett ytterligen ovanligt våttr "väsende"
funnits, så är för övrigt den möjligheten väl icke utesluten, att
væ’ttr "väsende" i sen tid någon gång kunnat få formen våttr
genom påvärkan från våttr "vittne", delvis beroende därpå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
