- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
245

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - III. Utveckling weh - wæh i nord. språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Nord. spr&kens hist. 245

att væ’ttir var pl. ej blott till væ’tlr "väsende" utan ock
(sällan och i fno.; jmf. Möbius: Analecta s. 289, 8 och
Glossar) till váttr "vittne".

Här böra ock ett par ord nämnas, som möjligen falla
under vår ljudlag. Jämte sammansättningsleden iiré-,
tve-förekommer, ehuru sällan, i isl. även tvæ- i tvævetr (citat i
Larssons Ordförrådet och hos Fritzner2), och att dömma av
Oxfordordboken använder även nyisl. tvævetr "two winters old",
tvævetla "a ewe two winters old". Detta isl. tvæ!- har troligen
havt lång vokal. Huruvida däremot isl. tve- havt lång vokal
{tvé-\ torde vara tvivelaktigt. Visserligen skriver Noreen i Aisl.
gramm.2 s. 144 tve- och menar, att det uppstått ur *twih-, men
jag känner ej ur någon handskrift stavningen tvé-, Larssons
Ordförråd har uteslutande tve- (och tvæ-] jmf. ovan), Fritzner2
tve-. Om värkligen till grund för twå!- ligger ett äldre *twih-,
så är utvecklingen *twih->*tweh->*tivæh->twæ’-ljudlagsenlig.

Isl. har växlingen hvél : hvæ’1 : hvel "hjul". I Arkiv
N. F. VII, 140 ff. har jag förklarat växlingen hvæ’1 : hvél
-enligt den av mig där framställda och ovan s. 243 anförda
ljudlagen. Denna förklaring torde ock vara fullt akceptabel,
<lå *hwehwla} hvarur hvél uppstått, har ursprungligt e1 ej ett
ur i framför h uppkommet e. Om «-ljudet i isl. hwæ’1 bör
förklaras därav, att i *hwehwla ljudförbindelsen ëh föregicks
-av w (*hwehwl(d) > *hwæhwl(a\ så bör naturligtvis
formuleringen av den av mig s. 243 uppställda nya ljudlagen i någon
ringa mån modifieras. — Ett ur långt l framför h uppkommet
ë synes icke efter w vidare hava utvecklats till <æ, eftersom
isl. (åtminstone så vitt hittills är känt) har blott vé (ej *væ’)
ur *wtha etc.

.1 detta sammanhang må emellertid något yttras om
växlingen hvél : hvel med resp. långt och kort e-ljud.

Noreen vill i Aisl. gramm.2 s. 144 (jmf. ock hans
Ur-germ, lautl. 8. 228) återföra denna isl. växling på olika
urformer i det indo-eur. urspråket; hvél skulle hava uppstått

ABKiv rön NoupisK rn.oi.oQi xiv, kt följd x. 17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free