Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - IV. Till frågan om Rökstens-inskriftens språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Kock: Nord. spr&køns hist.
I-omljudet av «, d. v. s. y-ljudet, betecknas både i ind
"under" och i int "under" med i. Däremot använder
inskriften «-runan i övriga ord, som i de nord. literaturspråken
hava t/-ljud, uppkommet genom i-omljud på u: umisum (dat.
pl., isl. ymissum av gmiss), urþi (pret. konj. av verpa, isl.
yrpi\ BuxiiR fyra gånger (nom. pl. av sunr, isl. synir), knua
(= id. knfjia), flua (= isl. flyid), ruþi (pret. konj. av isl.
riöpa] = isl. rypi\ runimaþB (= isl. *rynimapr).
Härmed är att sammanställa omljudsfórhållandet vid a: æ.
Inskriften har huariaR (nom. pl. fem. av isl. hverr; = isl.
hveriar\ uarin två gånger (pret. konj. av isl. vera\ = isl.
rørt), marika (gen. pl. = isl. Mæringä), satin (pret. konj.
av isl. sitia] = isl. sæti); alla med a. Däremot kan histß
nom. sg. "häst" innehålla en i-omljudd vokal. Det är föga
troligt att i denna gamla inskrifts språk ett ur *KqhistaR
uppkommet *haistR redan skulle hava övergått till *liaistR >
hæistR och detta hæistR ytterligare till hæstR med samma
utveckling æi > <B framför två konsonanter i stavelse med
en-spetsig fortis som i mæistr > mæstr etc. Snarare hava nom.
pl. *hahistöR gen. pl. *hähistö etc. vid förlust av i genom det
äldre i-omljudet blivit *hæsta.R, ^hæsta^ och efter dylika
synkoperade kasus har nom. sg. *hæstRy hæstr, i inskriften skrivet
histit, nybildats. Även föreligger i-omljud i mogmeni, d. v. 8.
mogmenni, i den del av inskriften, som inristats med de
äldre runorna (= isl. mogmenni). Med de yngre runorna
återgives ordet två gånger genom mukmini, emedan i dessa
ej skiljes mellan e och i.
Till belysning av i-omljudsförhållandena i Rökstenens
språk erinrar jag om följande redan kända fakta.
I Rökstenens språk har det äldre men icke det yngre
w-omljudet blivit genomfört; man finner t. ex. hosli (dat. sg.
av *hasulë)j -old (isl. pW; av -cddu) men däremot sakum
(d. v. s. sagum), altum (d. v. s. aldum), nabnum (d. v. s.
nabnum), strantu (d. v. s. strandu) o. s. v. Bugge s. 47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
