- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
252

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - IV. Till frågan om Rökstens-inskriftens språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

252 Kock: Nord. språkens hist.

Härav framgår således, att ristningarna suniR, huariaR
etc. etc. återgiva uttalet suniit, hwariait etc. (icke synisr
hwæriaR etc). Även prepositionen apt "efter" har alltså i
inskriftens språk uttalats apt (icke æpt) och prepositionen fur
har uttalats for (eller fur] icke fyr)] jmf. fsv. for, isl. for- i
forbop etc.

2. fiakura, flakurum.

I Beiträge XX, 125 AF. har jag egnat en liten uppsats
åt det mycket debatterade ordet "fyra". Jag vände mig där
mot Noreens uppfattning. Enligt honom skulle iö i is\. fiörir
hava uppstått därigenom, att ^ i *fecfwöreR (jmf. got. fidwor)
på grund av ordets akcentfórhållanden förlorades framför ur
(*fewöreit), hvarefter *fewören blev fiörir. I motsats härtill
visade jag att isl. fiörir, fsv. fiUrir icke kunde, såsom Noreen
ville, skiljas från neutr. fiugur, utan att alla formerna utgått
från ett och samma paradigm, överensstämmande med det
förhistoriska paradigmet för t. ex. gamall] vidare att isl.
fiörir, fsv. fiürir lika väl som fiugur innehålla en genom u
uppkommen brytningsdiftong, hvilken i fiörir, fiUrir förlängts
genom konsonantförlust. Jag antog att den urnord. formen
för fiörir var *fe$urai.

Övergivande sin äldre uppfattning, har nu Noreen i
Svenska etymologier s. 39 ff. antagit denna min mening;
dock anser han den urnord. grundformen för fiörir hava
varit *fecfurai.

Tillika hade jag tillfälle i Beiträge XX, 134 ff.
uppställa och motivera en ljudlag för östnord. språk och
fnor-skan, enligt hvilken brytningsdiftongen eu blir ia, då a
följer i nästa stavelse, t. ex. i ordinaltalet fsv. oblik kasus
mask. fiarpa. Även till denna åsikt ansluter sig Noreen
anf. st.1).

1) Han yttrar s. 41, att den ljudlag, enligt hvilkennarna uppstod,
"först svävande antytts av Brate (Uppsalastudier s. 11 f.) och sedan klart
utvecklats av Kock (Beitr. XX, 134 ff.)". Det är oriktigt, så vitt jag ser, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free