- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
253

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - IV. Till frågan om Rökstens-inskriftens språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Nord. språkens hist. 25&

I Beitr. yttrade jag mig icke om orsaken till växlingen
ef: g i got. fidwor : isl. fiugur, men utgick, särskilt med tanke
på Rökstenens flakura, flakurum, såsom redan antytt, ifrån
att isl. fiörir på ett äldre stadium havt 5 liksom fiugur.

Nu söker Noreen anf. st. förklara växlingen <f : 5
sålunda, att alla formerna av ’fyra’ i urnordisk tid havt #, och
att # i nom. ack. pl. neutr. *fecfur > *feu&ur ljudlagsenligt
blivit g {fiugur) mellan en diftong med u till senare
komponent och följande u.

Jag är böjd att tro detta vara riktigt. Den
omständigheten, att namnet Aupunn blott sällan har formen Augun7
kan nämligen förklaras genom anslutning till namn på
Aup-sådana som Aupbiorn, Aupgisl etc.

Däremot menar jag att formerna fiakura, flakurum på
Rökstenen ytterligare behöva belysas. Noreen yttrar s. 41:
"Från dessa former med ta [nom. ack. f. och ack. m. *fiafrra(r)]
spred sig denna brytningsdiftong analogice till gen. och dat.
i den dialekt, som representeras af Rökstenen, hvars gen.
flakura och dat. flakurum först sålunda erhålla sin . . .
förklaring".

Härvid är nu att märka, att flakura, uttalat fiagura,
är ack., icke (såsom Noreen väl av förbiseende säger)
genitiv. Men i dat. flakurum, uttalat fiagurum, och ack.
flakura, uttalat fiagura, måste det framför allt visas, huru man
kan hava brytningsdiftongen ia1 ehuru andra stavelsens
u kvarstår och ej synkoperats såsom i isl. dat. fiórum (<:

Brate ens "svavande antyttn denna ljudlag. Han yttrar sig anf. st. uteslutande
om ordet själ "anima", som enligt honom är ett låneord, infört med diftongen
io under formen stol (jmf. fsax. seolä). Detta stol tänker han sig hava
även fått formen sial antingen genom analogi (efter annur : annarrar etc.)
eller ock måhända genom ljudlagsenlig utveckling o > a "i
mellansta-velsen" till följe av dennas akcentlöshet, alltså t. ex. även i dat. pL
siólum ;> sialum. Han säger icke, att ett a i ultima (stolar > stålar)
framkallat utvecklingen, och att detta icke var hans mening, framgår
särskilt av den av honom s. 12 anförda noten; om brytningsdiftongen yttrar
han sig icke alls.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free