- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
254

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - IV. Till frågan om Rökstens-inskriftens språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264 Kock: Nord. språkens hist.

*feufrrutn < *fecfurum) och ack. fiöra. Ty själva
förutsättningen för brytningsdiftongens övergång io > ia i nom. ack.
fem. och ack. mask. *fecfura(R) > *feucfra(R) > *feaftra(R)
> *fiära(r) är just, att andra stavelsens u synkoperats. Förut
kunde naturligtvis ingen utveckling io > ia inträda i ordet
1fyra’, eftersom före synkoperingen första stavelsen hade e
och andra u (ack. mask. *feðura etc.).

Jag tänker mig detta på följande sätt.

Enligt Bugges läsning av Rökstens-inskriften har i dess
språk andra stavelsens vokal synkoperats icke blott i bonúR
inom. pl. mask. till part. borinn), numnaR (nom. pl. fem. av
part. nurninn), utan ock i dat. sg. hosli, d. v. s. hosli ur
äldre *kåsulé.

Formen hosli (d. v. s. ltQsli) lär oss, att u i
mellan-stavelsen ljudlagsenligt förlorats i Rökstenens språk. Därför
skulle de ljudlagsenliga formerna av ’fyra’ i ack. vara *fiacfra
i dat. *fiuðrum. Genom inflytande från gen. VefturiRa, nom.
ack. neutr. *fecfuru hade dock penultimas u fakultativt
kvarstått i ack. *fefruraj dat. *fecfurum. Vid den yngre
brytningen blev */eSura till *fiuðura, *fiugura\ *feéfurum till
*fiu$u-rum *fiugurum. Ack. *fiugura fick ia från ack. *fiaðra, alltså
flakura. Dat. *fiugurum fick ia från ack. flakura (och
*fia-ðra, nom. ack. fem. *fiaårait), alltså flakurum. Jmf. att i en
hskr. av Västmannalagen möter dat. fiugrum (i st. f. filtrum)
med g(h) analogiskt infört från gen. fiughurra, nom. ack. neutr.
fiughur.

Formen wintur(a) med u analogiskt infört från nom.
ack. wintur(R) (jmf. nedan) bestyrker att genom
analogipåvärkan u fakultativt kvarstod i ack.*/ø<føra, dat. *fec?urum*).

1) Enligt Bagges senaste tolkning skulle inskriften hava fiara
motsvarande isl. fior "liv (värld)", och han sammanställer ta i fiaru (jmf. isl.
fior) med ta i fiakurum, flakura (jmf. isl. fiogur). Om värkligen fiaru är
= isl. fior, så har ia överförts till ack. sg. *feru (fiaru) från gen. sg. och
pl. (*fiaraR, *fiara)\ jmf. gotiska «-stammen faírkwus. Emellertid är denna
Bugges tolkning av fiaru mycket osäker. Även andra men av honom själv

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free