- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
259

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - V. Några nordiska etymologier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Nord. spr&kens hist. 259

Jag sammanställer avalt "alltid" med det ord, som
återfinnes i got. aiws "lange zeit, ewigkeit". Detta got. ord
motsvaras som bekant av isl. partikeln ff, æ "alltid", under det
att got. aiweins "evig" möter i isl. af vin- i afvinleikr "evighet",
afvinligr "evig" o. s. v.; isl. har ock æ’vi "liv, tidsålder". Åvalt
är att avdela av-alt, och det utgör en sammanställning av
äw, *aiw "alltid" (= yngre isl. a "alltid") med alt (ack. sg.
neutr. av allr) i betydelsen "alldeles"; allt kan nämligen (se
Fritzner2) hava denna betydelse. Bevarandet av tø-ljudet i
Uwalt {avalt) trots dess förlust såsom slutljud i *aw, äw > ö
är i sin ordning, eftersom w intervokaliskt kvarstår; jmf. t. ex.
isl. œ’vinligr etc.

Den omständigheten, att i isl. dikter v (w) i avalt bildar
alliteration, visar, att man vid den tiden uttalade a-valt
med fortis på senare sammansättningsleden och med v
hörande till den senare vokalen. Att v i senare tid fördes till
senare vokalen bekräftas av den anförda stavningen a valt.
Alltså har det äldre uttalet äw-alt övergått till a-walt (a-valt)y
sedan man förlorat minnet av ordets ursprung. Dylika
uttalsförändringar äro icke sällsynta. Så avdelas t. ex. det till
svenskan lånade nht. in alles vanligen i-nálles] det ä. nysv.
gutt å’r (gott år) har i nysv. blivit gu-tå’r. I
Södermanna-lagen har umæghn givit omæghn, emedan man avdelade
u-mœ’ghn o-inœ’ghn med fortis på andra kompositionsleden
(Kock i Ark. N. F. IV, 388).

Under det att intet tvivel synes mig finnas beträffande
uppkomsten av avalt, torde of alt (ofvalt) kunna uppfattas
på två olika sätt.

Jämte of alt (of valt) förekommer någon gång även um
alt i betydelsen "alltid"; så två gånger i Elucidarius (Fritzner2).
Detta talar för att of allt (of valt) utgör en
sammanställning av prepositionen of med ack. sg. neutr. alt] of alt väl
egentl, "över allt", senare "alltid". I så fall har of alt ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free