Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i de nordiska språkens historia (Axel Koch) - V. Några nordiska etymologier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*260 Kock: Nord. spr&kens hist.
helt annat upphov än ävalt, och formen of valt utgör en
sammanblandning av dessa två former.
Dock är även följande uppfattning möjlig, hvarigenom
of valt, of alt etymologiskt identifieras med ävalt.
Huru skulle, sedan *aiw- blivit äw- i äw-allt, detta ä
framför w ljudlagsenligt behandlas? Vi veta, att i
tvåsta-viga 8implicia ett kvarstående intervokaliskt w icke värkar
omljud på en omedelbart föregående — vare sig lång eller
kort — vokal, t. ex, snivinn, æ’vi. Det är möjligt att detta
sammanhänger därmed, att stavelsegränsen låg före eller i
rø-ljudet. Intet behöver därför hindra det antagandet, att vid
en tid, då man ännu avdelade äw-allt (ännu icke a-walt),
det med ä tautosyllabiska w omljutt detta till g (*f>w-allt)]
<let är naturligt att intet analogt fall av omljud finnes, då
man icke torde hava något annat kompositum, hvars första
kompositionsled slutar på vokal + w, och hvars senare
kompositionsled börjar på vokal. Sedan detta *(j’w-allt blivit
*p-wállt, *Q-vált sammanföll dess i relativt oakcentuerad
stavelse stående p-ljud med ö-ljudet (t. ex. i prepos. of), alltså
o-valt; jmf. att den ofta relativt oakcentuerade rotstavelsens
ý i pronomenet ngkkurr övergår till o (nokkurr). Under dessa
förhållanden skrevs of valt och även of alt Anledningen
till differentieringen av äw-allt i ävalt och ovalt {pfvalt) är
<len växlande akeentueringen äw-allt och ä’w-allt. Vid den
förra utvecklades tidigt a-wállt (avált), hvarför det till den
följande stavelsen hörande w icke värkade omljud på den
föregående med infortis akcentuerade vokalen. Vid
akeentueringen äfw-allt fördes w tills vidare till föregående vokal,
men sedan *gwalt uppstått, genomfördes även i denna form
uttalet *Qw-ált, Q-wált, ovált*).
*) Alternativt kunde man förklara omljudet i *pwallt på följande sätt.
’Sedan *aiw "lång tid, alltid" blivit *äw, värkade w vid sitt bortfallande
i slutljud omljud på den omedelbart föregående långa vokalen (Kock i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
