Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan: Hauksbók udgiven efter de arnamagnæanske håndskrifter no. 371, 544 og 675, 4° samt forskellige papirhåndskrifter af Det kongelige nordiske oldskrift-selskab (Ludvig Larsson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L. Larsson: Anmalan.
291
AM 597 b 4:to, jämförd med AM 281 4:to, vilken senare är
skriven av lagmannen Signrdur Jonsson (lagman 1663—76). Själva
Hanksbok är avtryckt bokstavstroget på det sätt som Finsen
använt i sina Grágásnpplagor ock som skiljer sig från det i
diplomatariska avtryck vanliga blott däri att, då en värklig bokstav som
förkortning är skriven över raden, dänna bokstav själv icke
tryckes kursiv; alltså återjes v med var, icke med var. Med de ur
pappershds. tagna styckena ha utjivarne jort sig lite mindre
besvär. Här ha de icke med kursivt tryck utmärkt vad som i hds.
är antytt med förkortning. Då jag äj haft tilltälle att jämföra
upplagan med handskrifterna, har jag ejäntligen ingen rätt att
yttra mig om avtryckets pålitlighet. Men så mycket anser jag
mig kunna säga att det ser ytterst pålitligt ut. Blott en blick på
noterna under varje sida, där utjivarne med den småaktighet, som
hos en handskriftsutjivare måste anses som en dygd, je upplysning
om även det minst anmärkningsvärda i skinn boken, är nog för att
inje en känsla av trygghet. Isynnerhet visar den till en mängd
ställen på varenda sida knutna anmärkningen "Punktum er
tilføjet)" på ett nästan rörande sätt, hur ängsligt utjivarne velat
akta sig för att bedraga läsaren ock hur lite de skytt besvär. Ty
det är värkligen plågsamt tröttande att oupphörligt skriva
anmärkningar om saker, som man oftast själv äj tillägger någon betydelse,
utan skriver blott för konsekvänsens skull äller för att ha
samvetet fredat. Nedanför noterna har Finnur Jónsson meddelat en
utförlig behandling ock tolkning av de visor som förekomma i
taksten.
I det rikhaltiga förordet — hela 139 sidor — jer Finnur
Jonsson först vad upplysningar han kan om Hauks person, s.
I—V. Det övriga sönderfaller i två huvuddelar. Den förra, s.
V—LXIII, är en beskrivning på Hauksbók samt redojörelse för
dess historia ock framför allt handskriftens rättskrivning s. XX—
LV1II. En omsorjsfull prövning av den senare för Finnur
Jónsson till det resultat, att Landnáma ock Kristnisaga icke, såsom
man hittills antagit, äro skrivna på norska utan att språket även
i dässa stycken i huvudsak är islänskt. De obestridligt norska
egenheter som däri framträda, förklarar han så, att styckena äro
avskrivna av en norrman after islänska original. Hauks egen
rättskrivning karakteriseras som i det närmaste rent islänsk med ett
par små norskheter. I förordets senare hälft, s. LXIII— CXXXVI,
scm är egnad handskriftens innehåll, utredas allehanda frAgor
rörande de olika delarnes literaturhistoriska ställning, källor,
författare, förhållande till sina original o. s. v. Knapphändigast
behandlad är Landnáma, emedan förf. rörande denna hänvisar till
den upplaga därav, som han kommer att utföra för
Oldskriftselska-bets räkning.
Till värket hör slutligen ett stort rejister på alla i Hauksbók
förekommande namn, s. 507—560, en väl behövlig innehållsfört eck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
