Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrunga-stenen (Erik Brate)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
Brate: Fyrungastenen.
tecken. Sjillnaden är blått, att vi i de yngre runorna tjänna
det regelbundna beteckningssättet från ett överväldigande
antal fall, varemot vi uti iah råkat först möta, vad som
torde varit undantag. Jag anser sålunda, att hinder icke
forefinnas att fatta >j( som y, om en tilltalande tydning
däri-jenom uppkåmmer, ock det synes mig, att en tilltalande
tydning uppkåmmer jenom möjligheten att vinna presens av
värbet *töjan, vars formalia motsvarighet fortlever i isl.
tøja, tyja, ehuru med något förändrad betydelse ock vars
gotiska motsvarighet taujan står med sådana objäkt som
dkran gud, frawaúrht, taiJcn, waurstw, medan guldhornets
tawido rentav betyder "förfärdiga" med hörna som objäkt.
En annan betänklighet mot läsningen tojeka utjör
binde-runans beskafiPenhet, vilken prof. Bugge tålkar som we. Att
den icke är någon synnerligen lycklig binderuna we, då övre
delen av tjännestrecket till w sammanfaller med högra
staven till e, har åvan framhållits. Men även som binderuna
ek är den icke lycklig, då man väntar tjännestrecket till k
anbrakt på högra staven till e, icke på den vänstra; från
utseendets synpunkt är runan snarare ke än ek. Detta
förhållande kann jag icke jiva själ för; godheten av den vunna
tålkningen måste jöra oregelbundenheten antaglig, såsom
man nödgades hålla till godo med owlþuþewaR för
*wol-þuþewan på Torsbjærg-dåppskon. Om man nu med Bugge,
Runverser s. 259 uppfattar detta som afsiktlig omflyttning,
så ligger det dåck nära att antaga, att en hel del
oavsiktliga omflyttningar jivit upphov åt tanken att använda
avsiktlig omflyttning ock säkert ock förekåmmit, även sedan
den tanken uppstått. Att binderunan ek fått den farm, som a 22
visar, må man sålunda anse märkvärdigt men icke oantagligt.
Oaktat fahik synes man dåck böra läsa tojeka med
den längre enklitiska farm av pronomen ’jag’ som finnes uti
Lindholm-inskriftens hateka jämte flera fall, anförda av Bugge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
