- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
338

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrunga-stenen (Erik Brate)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338

Brate: Fyrungastenen.

kart betonad vokal uppträder som A, t. eks. got. sa-h, ni-h,
pai-h, wiíjai(-h} hwarjano-h Braune, Got. gr.1 s. 11. Detta
synes visserligen blått användas till samårdning av satser,
icke av ensjilda ord, men till samårdning av ensjilda ord
ock särsjilt nära samhöriga brukas dess etymolågiska
motsvarighet grek. te, lat. que, även upprepat utan att betyda
’både—ock’ t. eks. jkittjq åvdguv te úeöv te Od. I, 28,
spemque metumque inier dubii Virg. Eneid. I, 218. Det
synes då icke alltför vågat att antaga, att även den
urnor-diska motsvarigheten till den got. konjunksjonen wä,-A
kunnat användas att samårdna ensjilda ord.

Bårtser man från den samårdnande konjunksjonen -h
i slutet, återstå av de anförda rungrupperna de samårdnade
lederna, suhura, ett mansnamn, ock susi, ett kvinnonamn,
båda i nom. sg. ock på övligt sätt sammanfattade jenom det
föregående neutrala þou. Att denna bekanta syntaktiska
konstruksjon kann påvisas uti inskriften, anser jag för ett
nytt starkt stöd för tålkningens riktighet. Namnet suhura
har den ändelse -a, som för övrigt uppträder hos urnordiska
sv. mask. Namnet susi har de fem. iö-stammarnes gotiska
ändelse, got. bandi, gen. bandjós, vilken deklinatsjon utjör
det äldre sättet att av personliga maskulinbenämn ingår bilda
fem. (Kluge, Nominale Stammbildungslehre d. altgerm. Dial.
s. 20), ock after vilken i isl. talrika kvinnonamn böjas,
Noreen, Altisl. u. anorw. Gr.2 s. 169. Denna deklinatsjon har
visserligen i isl. nom. sg. -r men detta anses som en
analojibildning äfter i-stammarne, Noreen, Grundriss I s. 491.
Denna analojibildning måste sålunda antagas icke ännu vara
jenomförd på Fyrungastenens tid äller åtminstone icke
jenom-förd vid tillfogande av enklitiskt -Ä. Att en farm med
enklitiskt -A icke behöver följa utvecklingen av en farm utan
detta, visar gotiskan jenom fårmpar som hwarnmé-h : hwamma)
hwanö-h : hwana. Då konjunksjonen -h i gotiskan skulle
tyda på, att slutvokalerna i suhura ock susi vore långa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free