- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
347

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrunga-stenen (Erik Brate)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brate: Pyrungastenen.

347

att *háwwupó- omedelbart äller möjligen jenom
mellanstadiet %w blev gw, vilket jenom judskridningen överjick till
kto alltså utvecklingen *háwwupö > [*há$wupö] >
*hágwupö-> *hákwupó > *hákupö.

Liksom *hakupö har ock t. hacken uppstått av fht.
*hacchön <: *hakkwön < *hákwön <: *hágwön < *háwwön
<£ *háwðn, jfr hurusom även senare till fht. houwan
bildats ett houwöv. Värbet houwan själft undjick denna
utveckling, emedan det på dess tid såsom aoristpresens icke
hade tonvikten på rotstavelsen men deltog i den yngre
sjärpningen äfter att under mellantiden hava jenom
analågisk invärkan förflyttat tonvikten till rotstavelsen. En
dylik analågisk förflyttning av tonvikten till rotstavelsen
må ock antagas i övriga fall av sjärpningen ww, varför
det icke är överraskande, att Bechtel, Gött. Gel. Nachr.
1885 nr. 6 kunnat uppvisa, att den gamla aksänten följde
i många fall, där sjärpningen ww föreligger.
Förflyttningen av tonvikten till rotstavelsen, vilken huvudsakligen
beror på analojibildning, måste antagas vara en ganska
långsam prosäss, som inträtt i det ena ordet äller lilla
ordgruppen då ock det andra då ock försiggått under stor vacklan
ock strid mellan den gamla ock nya betoningen. Något
jämförligt erbjuder striden mellan jermansk ock romansk
betoning i engelskan jenom de många undantag, som måste
medjivas från de regelbindande tendänser, vilka kunna
spåras. De fall, då sjärpningen utebliver, böra sålunda antagas
bero på, att tonvikten icke vilade på rotstavelsen på
sjärp-ningens tid utan först senare flyttades dit. Bland de av
Bechtel anförda fallen, där sjärpning utebliver, emedan
aksänten går omedelbart före w, finner jag blått Hrewa-, *knewa
betänkliga, som bero på ie. böjningen *dérw, *drévos, *genuy
gnévos. Måhända hade dessa ord förlagt tonvikten äfter tø,
påvärkade av andra ord, i vilka tonvikten följde äfter w.
Got. piwij urn. pewaR höra åter icke hit, utan till Sievers’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free