- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
351

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrunga-stenen (Erik Brate) - Um orðin dyggð, einna og hreifa (hreyfa) (H. K. Friðriksson)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Frictriksson: Bygga, cinna, hrcifa (hreyfa).

351

Inskriften tyder jag sålunda på följande sätt. Bunö
fúiúk raginakundöy töjeka Ünä7 pöu Suhurü-h Susl-h Hwatin
hakujbö. Öfversättning: "Runor ristar jasr, som stamma från
gudar; jag Una jör (ock) Suhura ock Susi ristningar åt Hwata".

Att samårdning mellan namn lämnas obetecknad, som
här mellan Una ock de följande, förekåmmer understundom
i yngre runinskrifter t. eks. L. 799, 885, 887, 894, 916, 992.

Inskriftens början antager jag, som åvan sagts, utjöras
av ett värspar i fornyrdeslag:

Bünö fähik A 1
raginakundö A 1, v. 1

Stockholm den 30 nov. 1896. Erik Brate.

*



Um orðin dyggð, einna og hreifa (hreyfa).

1. Hvort er rjettara: dygð eða dyggð?

J>ad hlýtur ad vera öllum þeim ljóst, sem lesid hafa
nokkud til muna i islenzkum fornritum, ad eigi må reida
sig á rithátt fornmanna fremur en framburd íslendinga nú
á dögum í því, hvort rita skuli g eda ggy þá er # fer næst
á eptir i sama atkvædi, fremur en hvort rita eigi adra
sam-hljódendur tvöfalda eda einfalda á undan samhljódanda, ef
rita skal eptir uppruna ordanna. J>ad er svo, ad hvorki
rit-háttur fornmanna eda framburdur íslendinga nú gjöra
skyr-an og nægilegan greinarmun í því efni. Konrad Gislason
fullyrdir, ad fornskáldin hefi gjört skýran mun á því, hvort
ordid hafi gg eda einungis g eptir uppruna og afleidslu, og
því láti þeir ávallt g vera hendingu vid g, og gg vid gg,
eptir því, hvort rita eigi ordid med g eda gg eptir uppruna
sinum, hvort sem samhljódandi eda hljódstafur fari á eptir (Nj.
II, bis. 358—415), en láti aldrei g vera hendingu vid gg.
Á hinn boginn kannast hann ad sjálfsögdu vid, ad þessari
reglu sje eigi fylgt i rithættinum, og eptir honum sje g einatt

ARKIV FÖB XOBPT8K TIL OL 001 XIV, MT FÖLJD X.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free