- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjortonde Bandet. Ny följd. Tionde Bandet. 1898 /
375

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Athugasemdir við visurnar i Eyrbyggju, og skýringarnar á þeim (Janus Jónsson)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Janus Jonsson: Vísur í Eyrbyggju. 375

hlunns kunna sinn f&iur (Lex. poet.: hleypihlunnr). Verid

getur, ad rjettara væri ad rita hlunnr, í stad hlunns, og

taka 8V0 saman; prjótar marnar vita låta peygi pat barn

hunna fööur sinn, rastar-hesta-hleypihlunnr. rastar-hesta-

hleypiJdunnr væri þá ávarp (= fórdr blígr).

40. k. 2. v. 7—*•: enn emk gjarn til gunnar
gjálfrélda–––––––

fetta er skýrt svo i Lex. poet.: gjalfr, sjór: gjálfreldr, gull;
gjatfrelda gunnr, kvenkenning. Jeg tel engan efa á, ad J>etta
sje rjett skýrt, og ad hugsunin sje þessi: jeg er enn fús ad
finna konuna, o: furídi á Fródá. A sama hátt er þetta og
tekid i utg. 1787 (: adhuc foeminam convenire cupio),
utg. 1864 og utg. 1882; en i utg. 1895 er rðng skýring á
þessu. far segir: "Gunnr, valkyrja; Gunnar gjalfreldr,
or-usta". Opt fer eigi betur, þá er breytt er. gunnar-gjalfr,
valkyrju-gnýr, væri rjett orustukenning, og gunnar-gjalfréldr
væri þá sverdskenning. Til ad få orustukenning ut úr þessum
ordum verdur ad taka þau svo: gunnar-gjatfreldr = [-gunnar-elds-gjalfr]-] {+gunnar-
elds-gjalfr]+} gunnar-eldr, sverd; gunnar-elds-gjalfr,
sverda-gnýr, orusta. En skýringin á þessu i Lex. poet., o. sv. frv.,
er ad minni ætlun hin rjetta.

40. k. 8. v. ■•-*•: 8Ú er herr, i vå vida,
vaäir–––––––

vá á ad vera — vrå, horn, skúmaskot; "i vrå viöa, in s
ilvarum latebris", utg. 1864; "viöa vrå, skogr", utg. 1882
og utg. 1895. En þetta vísuord: sús herr i vrå viöa getur
audvitad eigi verid rjett, því ad 1) er J>ad hendingalaust;
2) getur viöa (^ J) eigi myndad sidasta braglid i visuordinu,
því ad næst-sídasta samstafa í dróttkvædu vísuordi verdur
ad vera löng; 3) fæst engin hugsun, er vid eigi, ut úr vá
(= vrå) viöa, því ad Björn Breidvikingakappi var ekki
staddur i skógi, er hann kvad visu þessa, heldur lá hann i
hellisskúta uppi á heidi i hríd mikilli. Í handr. stendur vo
viöri, og hefur þad verid tekid sem voviöri (= váviöri),
vodavedur (utg. 1787; Lex. poet.). Betur færi þ6 aålemvd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:53 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1898/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free