Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan: Adolf Noreen: Altschwedische grammatik mit einschluss des altgutnischen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Anmälan.
205
samme förf:s Hufvndepokerna hade upptagits även bland
hjälpmedlen för ljud- och formlära; då skriften utkom år 1870, är
ljud-läran naturligtvis föråldrad, men framställningen av formläran är
ännu rätt god. När det s. 11 säges, att fragmentet till yngre
Västg.-lagen i Cod. Holm. B 6 utgivits av Schlyter, borde det, som
bekant, heta Collin och Schlyter. För övrigt rättfärdigar noten s. 8
ingalunda tillräckligt, att förf. icke upptar Collin-Schlyters
utomordentligt förtjänstfulla publikation av äldre Västg.-lagen och ej
häller deras publikation av Lydekini anteckningar. I detta
sammanhang må såsom en liten lapsus nämnas, att liksom förf.
ständigt i båda upplagorna av "Geschichte der nordischen sprachen" i
GgPh. citerar "Studier i fornsvensk ljudlära", han även här s. 25
giver skriften detta namn. Detta mitt av honom mycket ofta
anförda arbete heter "Studier öfver fornsvensk ljudlära".
För övrigt behandlas i inledningen företrädesvis
dialektolikheterna i fsv. Beträffande de fsv. dialektdragen i handskrivna
källor ansluter förf. sig till mina åsikter om dessa frågor i Fsv.
ljudl. Genom egna undersökningar konstaterar han ett par
dialektolikheter mellan runinskrifternas språk i Uppland och
Södermanland omkring år 1050. Forngiitni skans skiljaktigheter från språket
på fastlandet framhållas väsentligen i överensstämmelse med
Söderbergs Fgutn. ljudlära.
Över huvud har jag vid studiet av förfrs skrift mycket ofta
kunnat glädja mig åt, att han helt och hållet eller med blott ringa
modifikation antagit av mig framställda teorier och meningar, och
till god del härigenom torde vi vara ense beträffande de för
fornsvensk språkhistoria konstituerande dragen. Hit är för den
väsentligen förliterära tiden att räkna särskilt uppfattningen av
i-om-ljudet med dess två perioder och den därmed sammanhängande
åsikten om tiden för förlusten av ändelsevokalerna i långstaviga
och i kortstaviga ord. För den literära tiden, utom förhållandet
mellan fsv. riksspråk och fsv. dialektdrag, i synnerhet
vokalbalanslagarna för u : o, i : e; vokalharmonilagarna; de enkla och de
sammansatta ordens, för konserverandet eller utvecklingen av ljuden i
regeln avgörande, akcentuering; vidare t. ex. behandlingen av
brytningsdiftongerna ia, io, iu; av om ljudsvokalen p;
vokalförlängningar framför vissa konsonantförbindelser. Förf. hyllar även den
av Söderberg och mig omfattade meningen, att blott det äldre
(icke det yngre enkla) u- och w-omljudet inträtt i fsv. riksspråket,
men liksom jag antar han, att kombinerat yngre u- och w-omljud
där genomförts (dock gör han detta i något större utsträckning, än
enligt min uppfattning är riktigt).
Under det att sålunda förf:s och min uppfattning av de f lä sta
kardinalfrågorna torde vara väsentligen densamma, finnas dock
även mycket viktiga frågor, där jag har en helt annan åsikt än
han, och de jämförelsevis mindre viktiga punkter, där våra
meningar divergera äro — helt naturligt — ganska talrika. Rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
