Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan: Adolf Noreen: Altschwedische grammatik mit einschluss des altgutnischen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Anmälan.
207
värkats blott av a, och åtminstone i fortisstavelse finnes blott eller
nästan blott, då denna var kort, ej då den var lang (t. ex. obl.
kasus sliäa > isl. sleþa, fsv. slceþa); om nysv. lämna, rämna, som
oriktigt bedömmas av N. § 163, 1, hänvisar jag till min
framställning i Sv. landsm. XV nr 8 s. 15 f. Då alltså -in- i part. farin
etc. icke går tillbaka på ett urgerm., i senare tid omljud-värkande
i, så kan den omljudda vokalen i ord sådana som fsv.
dryklcin(ska-per) etc. icke förklaras såsom framkallad genom det vanliga
¾-ora-ljudet, utan den har uppstått genom palatal-omljud, en art av
om-ljud, som N". i sin Aschw. gram in. icke synes vilja antaga.
Till min framställning härav i Beitr. XXIII, 506 ft. skall
jag lägga ännu ett, och, såsom mig synes, icke oviktigt exempel.
I Dalalagen B. B. 1 möter hyggi "bodde" (pret. sg. ind. till
bod), i isl. motsvarat av biuggi. Delvis följande Brate: Dalalagens
böjningslära s. 38, vill N. § 59, 10 med tvekan förklara detta
byggi i st. f. väntat *biuggi såsom en från konjunktiven till
indi-kativen inträngd form. Då emellertid annars i fsv. konj. pret.
nästan aldrig har i-omljudd vokal, och då vidare konjunktiven i de
nordiska språken annars icke brukar påvar ka indikativen, men
tvärtom indikativens former i svenskan intränga i konjunktiven, så
är denna uppfattning av byggi helt visst icke riktig. Genom det
i fsv. dialektiskt även på u, o värkande palatal-omljudet förklaras
byggi helt enkelt såsom den ljudlagsenliga utvecklingen ur
motsvarande isl. biuggi. I runinskrifter förekommer flera gånger detta
tyggi, där skrivet buki, och en och annan gång även 3 pl. byggu,
skrivet buku, med y analogiskt överfört från sg. och 2. pl. Även
i ett par andra ord kan palatalomljud av iu föreligga, nämligen i
iukil > yJcil "istapp" och kardinaltalet tiughi :> tyghi (fæmtyghi
etc, analogiskt tygbit), i hvilka båda ord iu utgör
brytningsdiftongen. Dock kan i dessa två sistnämnda ord iu hava blivit y
även genom det vanliga yngre i-omljudet, såsom jag i Tidskr. f. fil.
N. E. VIII, 290 f. förklarat saken, en uppfattning, till hvilken N.
§ 59, 10 ansluter sig.
Beträffande akc. 1 i ord med hiatus trea (gen. pl. av trce),
Swea (gen. pl. av Sivear) etc. hänvisar jag till min framställning i
Arkiv N. F. X, 213 ff., och ett viktigt fall av akc. 1 (eller, såsom
N. skulle uttrycka saken, ett nytt fall, där ’jedweder nebenton
fehlt’) är alltså att lägga till N:s framställning § 57, III. I Sv.
landsm. XV nr 5 s. 3 ff. har jag hävt tillfälle språkhistoriskt
undersöka de svenska superlativformerna på -este, -csta; -iste, -ista
(kœrista etc.); jag förmodar att om denna undersökning förelegat
tidigare, N. icke skulle hava nedskrivit § 159 anm. 3. Angående
§ 158, 3 se numera Kock i Sv. landsm. ib. s. 35 med noten.
Jag övergår till åtskilliga andra frågor, som jag uppfattar på
annat sätt än förf.
§ 4 avhandlas spörsmålet om fornsvenskans indelande i skilda
perioder. I Fsv. ljudl. II (1886) s. 489 ff. (jmf. redan ib. 1(1882)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
