Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - I. Behandlingen av u vid nasalförlust med ersättningsförlängning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
Kock: Fnord. vokalisation.
nk > kk) övergår ett omedelbart föregående u till o, så vida
icke ett i, $ eller u efterföljer dessa konsonantförbindelser;
i fall i, i efterfölja, får man i föregående stavelse (genom
i-omljud) y (ej 0); om u efterföljer, kvarstår u i föregående
stavelse", t. ex. part. *skrumpanR ;> skrumpmn > isl. skroppinn,
men *punkia ;> isl. fsv. pykkia.
Det behöver naturligtvis ingen särskild utredning, att
assimilationen av nasal + tenuis till lång tenuis och med
bibehållande av föregående vokals korthet (*skrumpam
> skroppinn, *punkia > pykkia etc.) är en ljudutveckling av
helt annan art än förlusten av en nasal med därigenom
framkallad ersättningsförlängning av föregående vokal,
t. ex. *unvitr > isl. Uvitr och övitr. A priori har man därför
ingen anledning antaga, att den förlängda vokalens
kvalitet i t. ex. ÜvitTj övitr skulle bliva densamma som den
icke förlängda rotvokalens kvalitet i t. ex. skroppinn. Vi
skola nedan finna, att den förlängda rotvokalens kvalitet
vid nasal-för lust bestämdes efter andra förhållanden än den
icke förlängda rotvokalens kvalitet vid följande
konsonantassimilation.
Beträffande uppfattningen av ett ord sådant som pykkia
äro Noreen och jag numera ense. Han har nämligen
nu-4 mera (Abriss der altn. gramm. § 6, 3, Aschw. gr. § 84, 1, a)
antagit min nyss refererade åsikt och övergivit sin tidigare
mening (Aisl. gr.2 § 83 anm. 2), enligt hvilken y-ljudet i
pykkia skulle bero därpå, att vid i fråga varande
assimilation u skulle kvarstå (och ej bliva 0) i pro- och
enkliti-ska ord.
Men liksom ^-ljudet i pykkia icke beror på, att detta
ord ofta var relativt oakcentuerat, så har ej häller w-ljudet
i fsv. Us (i motsats till isl. oss) uppstått, emedan ordet hade
infortis.
Då man vill avgöra, huruvida t. ex. Us eller os(s)
ursprungligen varit den fullt akcentuerade formen, så är hu*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
