Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier över fornnordisk vokalisation (Axel Kock) - I. Behandlingen av u vid nasalförlust med ersättningsförlängning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Fnord. vokalisation.
825
vudfrågan den: huru har u behandlats i sådana ord, som
alltid voro fullt akcentuerade?
Det har behandlats efter följande regel: i
fortissta-velser övergår kort u till långt u vid förlust av
följande nasal med ersättningsförlängning, så vida icke
a med infortis följer i nästa stavelse; i detta fall blir
kort u till långt o.
De bevisande orden äro av lätt insedda skäl icke
talrika, men de äro fullt tillräckliga att konstatera regeln.
Fht. /uns motsvaras av isl. füss, och någon annan form
har icke påvisats av det enkla isl. ordet. Däremot finner
man o i senare kompositionsleden av det med detta ord
sammansatta Qlfoss, t. ex. Olfoss g (Isl. sögur I, 364, 2), Olfoss
vatni (ib. 372, 10). I överensstämmelse härmed har fsv.
såsom simplex normalt füs, men däremot oftare frwmfös än
framfus *). Dessutom förekommer på Sjonhemstenen på
Gotland namnet roþfos med o i senare kompositionsleden. Den
*) I fsv. äro sju (7) exempel på adj. füs påvisade (hos Söderwall). Av
dessa hava de sex (6) stavningen fus (fws). Blott en (1) gång förekommer
en stavning med o, nämligen i Alexander 6922 foos, men att handskriftens
original även här hävt fus, framgår av rimordet kantalus. Omvänt
förhåller det sig med den fsv. sammansättningen framfös (frarnfus): Söderwall
upptar två exempel på framfos, blott ett på frarnfus. Noreens yttrande
Aisl. gr.a § 83 anm. 2: "[isl.] füss (aus Zusammensetzungen wie Vigfåss u.
a.) neben aschw. fös (ahd. funs) begierig" är alltså i hög grad missledande.
Det behöver knappast anmärkas, att det i ä. nysv. använda fåss, foss; ä.
nyda. fäas, foss, fors är ett helt annat ord, såsom redan Kalkar: Ordbog
I, 687 framhållit. Detta framgår så väl av d-ljudet i ä. nysv. fåss, ä. nyda.
fäas. som av ordens olika betydelser. Isl. füss översättes av Fritzner1
"be-gjœrlig efter, tilbeielig til noget", fsv. füs av Söderwall "villig, begärlig,
ifrig (att få eller komma til])", under det att det ä. nysv. fåss av Lind
(J.749) återgives med "sehr kühn, frey, verwegen", det ä. nyda. fo(r)s faas
av Kaikar med "voldsom, trodsig". Den ä. nyda. använder även subst. fos
"heftighed, trods". Mnt. brukar såväl adj. fors "stark, kräftig, heftig, kühn,
eigenmächtig, trotzig" som subst. fors(e) "kraft, stärke, gewalt", fornisl. fors,
forz "heftighed, hidsighed, hvormed man gaar frem mod eller vælter sig ind
paa sin nœste". Kalkar sammanställer da. fo{r)s med dessa ord. För övrigt
har under senare tid ingen betvivlat, att isl. füss fsv. füs och ä. nysv. fåss
foss äro skilda ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
